Aftonbladet – 30 september 1872, sida 2

STOCKHOLM den 30 Sept. Hertigen af Broglie, en af cheferna för ögra centern i franska nationalförsamlinen, har tillställt tidningen Frangais, ett ; ref, som nu gör sin rund genom alla franka tidningar, och som oaktadt det icke kan ägas uttala sig med synnerlig skärpa eller ättframhet, icke desto mindre är af inresse, enär det utgör ett nytt exempel på mur det monarkiska partiet allt mer börjar rända sig till republiken. Brefvet har tillcommit af följande anledning. En landtyruksutställning med premieutdelning skulle illfälligtvis ega rum i Beaumont le Roger departementet Eure samma dag som de vadikala hade beslutit att fira den första ranska republikens proklamerande. TI detta sammanträffande trodde man sig se en motlemonstration af hertigen och hans i generalrådet sittande kolleger, mot hvilket hertigen finner sig föranledd att protestera. Sedan han förklarat, att han alldeles icke erinrat sig, att den för premieutdelningen bestämda dagen (den 22 September) var årsdagen för någon historisk händelse och att festen således icke haft något historiskt syfte, kommer han att i allmänhet uttala sig om förhållandet mellan de olika parti erna. Hvilket bättre motiv — skrifver han — skulle jag kunna angifva för min opposition mot de radikala doktrinerna än just den oerhörda djerfhet, hvarmed de träda fram för våra ögon och framkalla de sorgligaste minnen i vår historia. Ty den 22 September 1872 är skräckväldets föregångare och morgonrodnad. Hvilket ljus kastar ej detta ideal, som de radikale hafva funnit i den förflutna tiden, öfver den framtid, som de hafva tillämnat oss! Hvilken oklokhet i en stund, då allt bjuder oss hofsamhet! Efter att på detta sätt hafva karakteriserat de radikales sträfvanden och önskningar fortsätter hertigen: I-de enskilda och offentliga samtal, som vi hafva haft med republikens president, har man velat beskylla oss att hafva sökt förmå honom att förbereda eller återupprätta monarkien. Detta är icke sant, och de, som alltjemt upprepa denna lögn, veta väl, att saken förhåller sig helt annorlunda. Vihafva endast anmodat honom att icke tillstädja att i skydd af det vidt omfattande ordetrepublik, som tillåter oss så många olika tolkningar, id6er utspridas, hvilka icke öfverensstämma med hans stora namn, hans stora anseende och hela forntid. Vi hafva bedt honom att klart och tydligt uppdraga en gräns mellan det, som våra bönder kalla Thiers republik, samt den radikala och våld samma republik, hvilken för ögonblicket endast finnes i ett ytterligt gående partis drömmar och önskningar. Det är ett löfte i detta hänseende, som vi hafva fört med oss från Versailles. Vi hoppas, att den radikala republiken snart skall göra det till en lätt sak att uppdraga nämnda gräns. Jag beklagar verkligen, att regeringens i öfrigt berömvärda klokhet icke har lemnat dessa män tillfälle att uttala sina åsigter den 22 September, ty jag skulle hafva älskat att se dem, liksom vid banketten i Havre eller La Fert6 sous Jouarre, erbjuda Thiers en plats mellan sådana män som Danton, Saint-Just och Robespierre. Gifve Gud, att den radikala republiken må göra oss många sådana tjenster! Hvar och en af våra vänner, hvar och en som vill, att den konservativa republiken, hvilken hittills helt och hållet har varit personifierad i Thiers person, skall blifva varaktig och fast, måste önska, att detta sker. Defran ska tidningar, som omtala detta bref, vilja icke riktigt tro på, att en af republikens mest förbittrade motståndare så plötsligen