Aftonbladet – 28 september 1872, sida 3

denna sommars beskaffenhet lings kusten Dimma, storm, regn och gnödrifvor berätta: Jhafva i hög srad besvärliggjort årbetet än da från den I Juli, då det började, till der 31 Angusti, då det slutade, endast med un dantag af 3 veckor, När man betänker, at hela den sträcka, som skulle befaras, utgöj öfver 100 norska mil öfver vilda fiell, bland dem den farliga terrängen på Snulitelma jplatån, genom forsande elfvar, uppsvälda a! våldsamma störtregn, utan annat skygd än de medförda tälten och oftast utan annan mat än den, som kunde medföras, eller det usla tillskott dertill, som då och då kände fås i en lappkåta — att rös måste rättas eller återtppförag — den 25-åriga löfskogen utåt gränslinien nedhuggas (sålunda måste man endast den sista dagen rödja igenom en skogssträcka af en half mil under ihållande hällregn), så måste man tillstå, att arbetet i förhållande till svårigheterna ovanligt raskt fullbordats. Kapten v. Knorring — säger bladet — har, understödd af ryttmästaren Christophersens insigt, begagnat tillfället för att göra en icke obetydlig samling af mineralier och bergarter, som anses hafva mycket intresse i geologiskt afseende, så väl som möjligen äfven för industrien, då detibland funnits rika malmer, isynnerhet af koppar, men äfven af jern och till någon del af silfver. På flere ställen finnas malmer nära vattendrag, som antagas kunna utan svårighet göras farbara, Bland fynden säges också vara en marmor så Än och ren, att man vill ställa den vid sidan af Carraras. Hr v. Kuorring bar skickat samlingen till Stockholm för närmare undersökning. Från det sista gränsröset gick turen till Balsfjorden och derifrån till Tromsö, der arbetarne till hr v. Knorring öfverlemnade en vacker silfverbägare till minne af den sjoråa färden,