Aftonbladet – 28 september 1872, sida 3

—n vinst, men ingen möjlighet att komma åt den! Jag kan inte rätt klart begripa hvad ni pratar der, för er sjelf, Grogram, sade den lille mannen efter någon tystnad, men jag anser det vara bäst attsäga er, att hvad jag nu fått veta, troligen kommer att betydligt inverka på mina planer. Ser ni, Grogram, jag antog er, i den förmodan att ni varit delaktig i guldstölden och visste något om densamma — jag menar, hvart rofvet tog vägen. Men om vi nu tänka oss att jag det visste, — hvad då, sir? sade Grogram och tittade förstulet på mr Pentweazle. Ja, i den händelsen kunde jag ha något att säga er derom; men som ni nu ingenting vet, — ni begriper mig ju? — så spilla vi ej några vidare ord på den saken, Och dermed satte han glasögonen stadigare på näsan, lutade sig tillbaka på stolen, körde ned händerna i fickorna och fixerade fången skarpt. Ni är en slug herre, det är ni, sade Grogram i en helt annan ton än den han förut hade antagit. Att lura er, det går inte för sig så lätt, så mycket ser jag. Ni säger er ha sökt upp mig, emedan ni trott mig vara den ena af de båda män som voro med om den ryktbara guldstölden. Om vi nu föreställa oss att det verkligen så förhöll sig, — hvad vill ni mig? Jag skall ej löpa någon synnerlig risk senom att säga er det, svarade mr Pentweazle Ingnt, ty naturligtvis skulle jag svära på att hvart enda ord ni sade för att ingifva mig, Vore osannt och i vår ganska lika ställning skulle ingen tveka vid att ita på min edgång framför er. Jag vill såles les säga er, Grogram, att om ni haft upplyslingar att lemna mig, skulle jag ha frågat e var det stulna guldet ligger gömdt. (Forts.