den dagen då mr Pentweazle hade gjort sitt besök på värdshuset i Gravesend, kastade solen sina brännande strålar genom ett med galler försedt fönster, in i ett rum, hvilket begagnades som kontor vid fängelsegården i Hobart Town. Hade ej derjemte de tunga, jernbeslagna dörrarne varit, skulle rummet icke haft något fängelselikt; snarare såg det ut som ett vanligt handelskontor; stora kontoböcker voro uppstälda på hyllor längs väg garne och vid ett stort skrifbord midt på golfvet satt en gråhårig man, sysselsatt att från en hufvudbok vid sin sida ifylla anmärkningar i dokumenter. Niklas Pentweazle, var det ej så? sade han till vår gamle bekante, hvilken i sin vanliga, luggslitna svarta drägt satt på yttersta kanten af en hög skrifstol och slängde med benen i luften. Ja, det är mitt namn, sir, svarade Niklas Pentweazle mycket häftigt. Jag vill genomgå hvad som blifvit annoteradt, återtog skrifvaren; ni torde rätta mig, ifall något misstag är begånget: Ni, Niklas Pentweazle, förut boende vid Tremaine-court i London, i England, nu boende på hotell Janowski, Victoriagatan i Hobart Town tar i er tjenst Josef Grogram, känd vid demna inrättning såsom numro 2967, dömd till femton ärs fångenskap men med medgifven rätt att taga tjenst hos enskild person; och ni ansvarar för att nämnde Joseph Grogram, efter vissa dagars förlopp, hvilka i denna handling närmare äro bestämda, skall anmäla sig på detta kontor, samt i öfrigt noga följa alla alla de reglor som här äro anförda. För fullgörande af detta, edert ansvar går er värd Janowski i borgen. Detta är allt, mr Pentweazle. Går Di in härpå? Var då så god och skrif unler här ert namn, tillade skrifvaren och