Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

Ah, för himlens skull, inföll Jack, he. drad! — hvilket uttryck ! Hvad jag vill säga, är att det sätt, hvarpå ni yttrat er till mig, kommer mig att djupt känna huru jag måste svara er. Jag vill ej ingå I vidare detaljer härom, mr Darston; jag vill blott helt enkelt säga er att jag redan är förlofvad. Förlofvad, miss Wynne! Ni är förlofvad! Ni tror mig säkert, då jag säger att jag inte haft någon aning derom. Derom är jag fullt öfvertygad, mr Darston. Min förlofning ingicks, då jag vistades på ett besök hos mina vänner i Marshire och min trolofvade ärinte känd på denna ort ter uppstod en stunds tystnad, hvarefterJack Darston tog sin hatt och sin prome.nadkäpp från bordet, der han lagt den, reste sig upp till sin fulla längd, men såg mycket allvarsam ut. Den Jeende min, sou han förmått antaga, var, att döma af det smärtsamma draget kring hans mun, endast tvungen, men han hade lyckats beherrska sin röst tillräckligt för att göra den stadig, då han svarade: Det kan synas besynnerligt af en man. i min ställning, miss Wynne, att yttra sig: så; men det är likväl sanning att jag uppriktigt önskar er och er blifvandemake: lycka, LBbt mig tillägga, att ifall jag någonsin under mitt lif kan vara er till tjenst, så kan pi lita på mig. Han såg henne rätt 1 ansigtet med sina ärliga, trofasta ögon och räckte henne sim stora, starka hand. Jag tror er, sade hon och såg på honom, med -en blick lika klar och rex som hans egen. Jag tackar er, för er lyr könskan och antar ert tillbud. Om jag 7 ågonsin skulle bli i behof af hjelp, sk all jag otvifvelaktigt bedja er derom, (V-orts.)