Aftonbladet – 27 september 1872, sida 2

och att den fara hon fruktat, nu verkligen hotade henne. Liksom de flesta af sitt kön, då fara verkligen är nära, förlorade hon all besinning och stammade: Ni upprepar mina ord, men jag förstår inte er mening dermed. Vill ni tillåta mig att tolka dem för er i ganska enkla ordalag ? sade Jack, i det han böjde sig fram och talade sakta. För att vara uppriktig var detta anledningen till mitt besök här i dag. Min tanke om er, min vördnad, min beundran äro så stora, att ingenting i verlden skulle kunna hindra mig från att uppfylla edra minsta önskninsar. Var af den godheten och hör mig till slut; jag skall blott några få minuter uppehålla er. Det är min fars käraste önskan Att jag skall bosätta mig här på landet och intaga den plats som tillkommer hans ende son och den blifvande egaren till Darston Hall. Det är endast på,ett vilkor, som jag san ingå på hans begäran, och detta är, att i, miss Wynne, vill bli min maka. Han höll upp. Ellen satt några ögonplick stum och dödsblek; hon öppnade sina äppar för att tala, då Jack åter började: Ännu ett ord — blott ett enda. Jag vör säga er för min egen skull och på det utt ni ej må begå någon orättvisa, att detta )) är någon hastigt påkommen id6, något inall af stunden. Under två år har jag sett r i ett helt annat ljus än hela det öfriga Ivinliga slägtet, och om jag har dröjt att ala tills nu, så var det emedan — ja, rent It sagdt, emedan jag fruktade ert svar. Åter blef det ett par minuters tystnad nnan Ellen svarade: Jag vill inte tacka er, mr Darston, jag ill ej heller uttrycka huru hedrad jag känler mig af hvad ni nu yttrat...