Aftonbladet – 26 september 1872, sida 3

asiens flera hundra millioner räknande befolkning — en prisvärd Jott för ett jem förelsevis så litet land. Om blindhet hos hästar. (Ur Tidning för hästvänner.) Det torde icke hafva mågftt hästvännernas Tppmärksamhet, att hästen ibland alla husdjur lider mest af ögonsjukdomar och blindhet. En blind oxe är en riktig sällsynhet, äfven får. svin och hundar blifva blinda endast till följd af yttre våld. Huru kommer det sig, att hästen så ofta blir beröfvad sina ögonsljus? Svaret är: emedan han ofta underkastas en förnuftsvidrig behandling. Det är i synnerhet fyra orsaker, som framkalla ögonsjukdomar hos hästen. Främstibland dessa stå de höga höhäckarne. I de flesta stall äro dessa fästade öfver krubban, så att hästen tvingas till att med upprest hufvud och utsträckt bals draga fram höet emellan spjelarna. Härvid förekommer det ganska ofta, att spetsiga agnar fastna så grundligt i hästens öga, att de ej kunna sköljas bort af tårarne. In inflammation måste då inträda, till följd af hvilken ögat icke sällan blir totalt förderfvadt, synnerligast då det är vanligt att hästen vid dylika tillfällen antingen icke. skonas, eller också behandlas på ett oriktigt, ja barbariskt sätt. Vi veta t. ex. att så kallade skloka bästskötare bruka blåsa stoftet af röksvampen in i hästens lidande öga; saknas rök svampen tillgripes snus, jä det finnas dem, som samla vissa insekter, blott för att sätta dem i ögat på hästen, när detta visar sig vara behäftadt med någon sjukdom. Höhäcken är en barbarism. Hästen är van att söka sin föda på marken, ej på träd såsom Giraffen, och det är säkerligen ingen tillfällighet, att ögonsjukdomar och blindhet höra till undantagen i Rysslands tabuner, samti Ungerns och Ostpreussens halfvilda stuterier. Med anledning häraf, hafva också höhäckarne blifvit afskaffade i alla Englands och Frankrikes bättre stall. Hvad man tänkt då -de anskaffades, är svårt att säga. Höhäcken är obeqväm, den förorsakar:en samling af smuts och damm på hästens hufvad och bidrager ingalunda till stallets förskönande. Vanligtvis invändes, att man genom en, öfver krubban hängande, höhäck sparar plats i spiltan. Invändningen håller icke streck; ty hästen behöfver icke en så lång krubba att densamma upptager hela bredden af spiltan. Bredvid de moderna, kortare krubborna af jern, marmor eller cement kan mycket väl anbringas en höhäck af jern, ur hvilken hästen i öfverensCia mole med sin natur kax äta med sänkt hufvuod. En annan orsak till de ofta förekommande ögonsjukdomarne är den skarpa, bitande atmosferen i stallet i förening med derdet herrskande ljuset. Skarpa ammoniakgaser, som angripa menniskans öga och reta till tårar, måste äfven vara skadliga för hästen Må man icke invända, att hästen är van vid desamma, detta r falskt. Visserligen förmår naturen att vänja sig vid ihållande, skadliga inverkningar; men detta sker endast så småningom och under inflytande af en, under en längre tid fortfarande, jemn och likformig verkan. Detta är icke händelsen i de förpestade stallen. Den ena gången är dunsten starkare, den andra svagare, det retade ögat skonas ej, utan utsättes för hvarje väderlek, hvarje drag, och landsvägarnes damm fastnar i detsamma, utan att det faller kusken in, att medelst en mjuk och fuktig svamp skaffa den lidande organen någon lindring. DPertill kommer ofta en felaktig ställning af djuren emot ljuset uti stallet. astän hästens blick är mera framåt riktad än de fleste öfriga djurs, ser han ej rakt fram såsom menniskan, och är derför i behof af en annan indelning af ljuset i sin bostad. Ger man honom ljuset från sidan, så vänder han städse blott ett öga emot detsamma, under det det andra är i skuggan; olikheten försvagar båda ögonen. Ställer man honom vänd ifrån ljuset emot väggen, så ser han alltid mot mörkret. hvilket är motbjudande för hans natur och skadligt FR nom det plötsliga ombyte. som inträder när hästen lemnar stallet. Ställd emot ljuset inverkar detta bländande, således icke mindre skadligt på ögat. Stallet erbåller derför bäst sitt ljus ofvanifrån; kan detta ej åstadkommas genom ett glastak, så böra åtminstone fönstren, emot hvilka hästarne stå vända med hufvuden, änbringad så nära taket som möjligt. Men under alla förbållanden bör det vara ljust i stallet. Hästen hör ej till nattens och skymningens barn, icke heller behöfver den ett konstgjordt mörker såsom gödboskapen. Bist trifves hästen naturligtvis i en loose box; der kan han röra sig fritt och icke underlåter att sjelf skydda sitt öga för obebagliga ljuseffekter. Denna inrättnings stora fördelar äro så allmänt erkända, att man i England börjat använda densamma till och med för arbetshästarne. Den tredje källan till det onda äro de för vagnshästar brukliga skygglapparna. hvilkas uppfinnare i sanning förtjenade, att hästens vänner fanterade törnen på hans graf. Hästens ögon igga såsom kändt är i spetsig vinkel emot näsbenet; de se således äfven åt sidan och omfatta en vida större synkrets än menniskoögat. Till förekommandet af skyggning och för att undvika att hästen förskräckes öfver plötsli uppdykans de föremåt, eller fastmer för att skyndsammast undandraga dessa nervösa hästars uppmärksamhet, har man uppfunnit de bekanta, fyrkantiga skärmarna, hvilka förhindra sidoblicken och tvinga hästen till att uteslutande blicka framåt. Men då hästögat icke lämpar sig härtill, befinner sig detsamma i en ständig tvångsställning. Hästen nödgas, att med våld rikta ögonstenen framåt, att spänna de bakre musklerna och att släppa efter de främre, Under sådana förhållanden är det icke underligt, att ögat så småningom blir svagt och lidande. Och allt detta utan något ändamål; ty genom skygglapparne blir hästen just oroli; och ängslig; de föröka således det onda i stället för att bota det. Måtte hästegarne göra ett försök att köra utan skygglappar; de skola då snart öfvertygas om sanningen af ofvanstående betraktelser. . Den fjerde och sista orsaken till blindhet bos hästen är piskan. Huru ofta träffar icke snärten ett af hästens ögon, hvarigenom inflammationer och häraf följande blindhet kunna framkallas. Utan att tala om dessa råa sällar, hvilka i ordets bokstafliga mening slå ut ögonen på sina hästar. finnes det ordentliga, humana kuskar, som icke kunna frigöra sig ifrån den dåliga vanan, att ständigt hvifta med piskan. Än peta de till hästen på bakdelen, än på ryggen, än på halsen, allt i största vänskap och utan att egentligen veta hvarför. Detta är ett oskick, som utom andra olägenheter medför allvarliga vådor för hästens ögon. Piskan är oumbärlig; men den skall begagnas med urskilning — sällan, men kraftigt och midt på bogen. Låtom oss ihågkomma, att redan Quintus Curtius skrifvit: Nobilis equus wmbra quidem virgae regitur, ignarus ne calcari quidem excitarr potest. UESPAESSANONESTKTNTRSETT Till Redaktionen af Aftonbladet! Som man syneå hafva missuppfattat mitt yttrande å valmötet i 5:te kretsen, får jag äran