Eller?... sade squiren. Eller återvänder till London med aftontåget, tillade Jack och höjde på sina breda axlar. Besynnerligt! sade Jack för sig sjelf, då han en halftimme senare vandrade igenom parken och blåste sina rökmoln tätt på hvarann ur sin lilla svarta tobakspipa; besynnerligt, att min far skulle uppmana mig att taga detta steg just samtidigt med att jag sjelf hade fattat detta beslut! Min gode, gamla far! Jag anade inte att han hade den ringaste aning om mitt tycke för Ellen, Att Magda visste af det, var mig ej obekant, men de båda unga damerna synas inte vara synnerligen förtroliga vänner; det råder ingen egentlig harmoni dem emellan och det är rasande illa, ty af hvad jag känner om sådana saker, — och det är li tet nog, — så lär en systers biständ vara ovärderligt. Jag förmodar att det beslut, som jag nu fattat, är rätt; jag vet att vidare dröjsmål skulle tjena till intet och att det är bäst för mig att ha saken på det klara. Det skall bli herrligt att få göra gubbens sista år lyckliga. Han tror att jag är så förtjust i mitt nuvarande lif, men Gud skall veta att det dervid ärringa att försaka, emot den vinst jag skall göra. Squiren har blott ringa begrepp om huru öfver, öronen jag är fast; han anar föga huru ofta den unga flickans smärta gestalt reser sig mellan mig och mina juridiska böcker; huru shennes leende lyser upp mina mörka, gamla arbetsrum, huru jag mången gång tappar bort tråden af domstolsförhandlingar vid minnet af hennes glada, klingande skratt. Det är tid på att detta oregelbundna -själstillstånd kommer till sans och reda. — Jag skall aldrig kunna göra min far till nöjes, eller rätt vårda mina klienters sak, så länge jag är på detta sätt förhexad.