stdingeresidenset i Malmö till jernbanan, -ar helt visst det mest ovanliga och mest rripande skådespel af denna art, hvartill hr atad någonsin varit vitne, skrifver Snäll: osten. Ända från tidigt på morgonen voro folks rörelse; kl. 7 uppmarscherade såväl hö agda sqvadroner af husarregementet Carl XV, vt hvilka en del till häst. som ock några kompanier at Södra skånska infanteriet på Stora orget, . och; en, kordong af militär drogs från residenset lings torra sidan af torget, gör nom Östra Hamngatan öfver Fisktorget. Ha bron och Jernbantorget ända fram till stationshuset, betecknande den väg, liktåget skulle taga. Närmast stora trappan till residenset stodo huer till fots i dubbla led, dernäst. 1 temligen ä fattteriet och till sist bä andra espaliot köm sidan Hamnbron beridna husarer på Jefbantet get, hvars norra sida längs med sjelfva jernbanans inhägnad ända fram till stationshusets trapPon något senare intogs af högre elementarläroerköts ungdom med forbehängd fana. KL. omkring 8 samlades stater och kårer i såväl öfre äom nedre salärne på rådhuset, livars burspråk var prydt med skandinaviska flaggor på half stång. Under tiden strömmade folkmassorna, oaktadt det lust ni lillipt nedstörtande regnet, allt talrikare in på torget och till alls Bunktor. hvilka tåget skulle passera; alla butiker Förk stängda. allt arbete nedlagdt, all rörelse afstannad. Vid residenset infunno sig så småningom hoffunktionärer samt civila och militära notabiliteter; kl. omkring half nio anlände kronprinsen af Danmark jemte prinsarne Haiis öch Wil helm, hvilka samms morgon kommit från benhavn, och nästan samtidigt infann sig äfven hertigen af Dalarne. Straxt derpiå blef den kungliga kistan utburen, och tåget började att sätta sig i rörelse. Främst tågade en afdelning af husärfregenientet till föts mel musikkåren, söm utförde en sorgmarsch; derefter följdö Riötafj: öfverhöljd med en hermelinsmantel och ett guiu stickadt purpurtäcke, med kronan öfverst på locket, samt buren af den aflidne konungens stab och öfverstar från åtskilliga regementen. Närmast intill kistan fördes husarregemenhtets florbehängda standarer, och derefter följde kronprinsen af Danmark och hertigen af Dalarne, prinsarne Hans och Wilhelm i spetsen för en stor och lysande samling af högre och lägte oftinetare, samt högre civila embetsimän; vidare hä varande kårer, landtstaten, magistraten, stadsfullmäktige m. fl.; till sist hade en ganska stör skara af borgerskapet och öfriga stadsinvånarö slutit sig till tåget. företrädde af såvai böfgatå sångföreningens som arbetareföreningens florbehängda standarer. Sakta rörde sig processionen framåt på den med blommor och grönt rikt beströdda vägen. På flere af husen såväl vid torget som utåt Hamhgatan voro flaggor på halt stång uthängda. och från de af damer tätt besatta fönstren vid sistnämnda gata kastades en mängd blommor ned öfver kistan. Småningom upphörde regnet. himlen klarnade för en stand; innan tåget nåddt stationshusöt, göt en strålande sol sin glans öfver det liela och förhöjde äfven i sin mån effekten uti det på en gång praktitilla och vemodiga sceneriet. Synneri igen storartat och anslående var anblicken från Hamnbron: de täta folkmassorna, som hufvud vid hufvud klädde kanalens sluttande bräddar, promenaderna, nya svängbron, samt platsen utmed bangårdsstaketet eller hängde i tacklaget på de många iinre ham nen förtöjda, flaggande fartygen, den allmänt rådande goda ordningen, den djupa tystnaden allt förenade sig att på ett egendomligt sät stämma sinhet för det allvarliga och högtidliga li den akt, som nu försiggick. , . Straxt efter kl. 9 anlände tåget till stätionen der kistan genast upplyftades på den särskild för dess emottagande apterade vagnen. Sedar Å kistan blifvit ställd på katafalkeni vagnen, sam lade sig der alla närvarande notabiliteter och I togo hvar efter annan det sista stumma afskede laf konungastoftet. Kronprinsen af Danmark vat den siste, som nedsteg från vagnen, hvilken nt fylldes af en hedersvakt af officerare och hof TÅ funktionärer, hvilka placerade sig rundt omkring kistan. Hertigen af Dalarne-steg upp iden när mast framför likvagnen placerade kungliga wag gonen, dit hans svit följde honom, och de perso ner, som blifvit beordrade att åtfölja sorgtåget Tintogo äfven hastigt sina platser i de öfriga kn påerna. Signalen ljöd; alla hufvuden blottades I och långsamt och tyst rullade sorgetåget åstad I länge följdt af de kringståendes blickar. De ;l var Sveriges folkkäre monark som gjorde si Tsista Eriksgata, det var den förste hertigen a Skåne som för sista gången lemnade sitt hertig öme.