Du har inte ändrat din föresats att resa, Jack ? Nej, sir; jag far i qväll. Och du ämnar inte visa din syster och mig den artigheten att ens låtsas vara ledsen öfver att nödgas resa? sade squiren halft missnöjd. En dålig artighet tyckes det mig vara, om jag för eder hycklade känslor, som jag inte hyser, sade Jack. Således känner du inte alls någon sorg öfver att resa? frågade squiren. Inta den ringaste sorg, sir. Jag var särdeles glad åt att få komma hem; jag har haft hjertligt roligt under de dagar som jag har varit här och jag skall bli mycket glad åt att, som jag hoppas, snart ånyo få komma hit, men nu känner jag mig likaledes mycket belåten öfver att resa tillbaka, till mina böcker, mitt arbetsrum och min egentliga verkningskrets. Har du besinnat, Jack, att ditt nuvarande lif inte alltid kan förblifva din egentliga verkningskrets? sade squiren med mycket lugn; att det skall komma en tid, dä du af en ovilkorlig pligt skall manas att här söka din verkningskrets som familjens bufvudman ? Ja, sir; jag har tänkt på den saken, svarade Jack, lika lugn också han. Och?... inföll squiren med ett frågande uttryck i rösten. Jag skall söka göra min pligt, då den tiden kommer. Jag önskar få säga dig ett ord, min son, innan du lemnar mig denna gång, sade squiren, i det han gick fram till Jack och sfullt Iz na händer på bans breda a. ofta förut till dig yttrat min innerliga önskan att du skulle stanna här hemma hos oss; men ämnet har varit!