blifvit presenterad för läsaren — var en lika uthållig jägare nu, i sitt sextionde år, som den dag då han blef myndig och då hans mest herkuliska arrendator föreslog hans skål med ett tillägg, att i hela greiskapet fanns inte hans like i att sköta en bössa, en häst och en hund. Ja, det kunde ej annat än förefalla honom minst sagdt högst eget, snarare dä nedslående och retsamt, att hans ende son Jack — en ung man, bygd efter det gamla Darstonsmönstret och för öfrigt den yppersta yngling som någonsin gått på vår gröna jord — kunde ha lust och håg att låta sina muskler och senor gagnlöst förslöas, under det han hängde näsan öfver sina gamla jnridiska luntor i London. . Och detta är en sak som synes mig rent utaf obegriplig, Magda, sade squiren med en undrande blick på sin dotter, Att en ung man har lust att resa upp till London för att roa sig en tid, det finner jag helt naturligt; — det har jag gjort hundra gånger sjelf och snurrat med: glada kamrater och förstört pengar och haft trefligt som sjelfva hin för en tid, men huru glad jag varit att sedan komma hem igen det har jag inte lätt för att beskrifva. Mången kommer visserligen också dit och blir så insnärjd i förderfliga nöjen och dåliga sällskaper, att han får svårt att slita sig lös. Du kan vara glad öfver att detta ej är händelsen med Jack, pappa, inföll Magda, med en skär rodnad på kinderna. Så är jag, mitt barn, — så är jag; och jag tackar himlen derför, sade squiren med ionerligt allvar; men jag vill blott säga, att skulle kanna förstå ett sådant förhålde. Då förströelser en gäng väl ha spänt sina klor i en ung man, så är det lika slut med honom, som då en råtta har råkat ut