BLANDADE ÄMNEN. n) — En djerf rymning. Från Chicago berätta följande händelse, hvari en svensk man spela 0 I ei toll: . -) Vår Jardsman, hr Erik Stone, en af fångvak: a I tarne i bärvärande county-fängelse, lemnade vid 12-tiden natten till den 28 Aug., dertill föranledd ojaf den odrägliga hettan, fångvaktarrummet och -Ibegaf sig ut på gatan, hvarest han samtalade en ) Istund med en der posterad vaktkarl. I fängelset , voro samtlige fångarne inneslutna i sina celler, I med undantag af eh illa beryktad brottsling vid ; namn John Lee, hvilken förunderligt nog sedan Jen lång tid tillbaka tillåtits få fritt omkring i ; I fängelsets korridorer under alla timmar på ävg. Inet. Under hr Stones bortovaro nedtog Lee de å en spik hängande eellnycklarne, ÖR nade cellen n:r 37. i hvilken Mike Salvin, William Ryan och William Bulger, trenne unga straffångar Ifrån 17 till 18 år gamla, och alla anklagade för inbrott och stöld. voro inspärrade. Dessa be-Ifunno sig således i korridorerna, der de förhöllo Isig tysta och stilla, tills hr Stone ånyo inkommit. Plötsligen rusade de mot honom med reTvolrar i händerna och uppfordrade honom, att åt dem öfverleinta nyckeln till hufvuddörren. Hr Stone visade alldeles ingen benägenhet, oaktadt trenne mordvapen riktades mot honom och hans lif var fullkomligt i skurkarhes händer, att villfata deras begäran, men nu tilldelade honom Lee några slåg i hufvudet med ett s. k. slung shot — ett farligt åf rånare och andra ogerningsmän ofta användt mordvapen — och hr Stone, som ansåg att motstånd var förgäfves, utlemnade nyckeln. Alla fyra grepo till flykten, och hade man några dagar derefter icke lyckats gripa dem. Det visar sig att Lee i flera veckors tid umgåtts med tanken på att befria sig sjelf och åtskilliga andra straffångar, Han skall hafva gjort den i cellen n:r 48 inspärrade mördaren Peri det förslag att deltaga irymningsförsöket, men denne, som betviflade att det skulle lyckas, ville icke ingå derpå. Mördarne Rafferty och Petite påstå, att de ej haft minsta kännedom om saken. Revolvrarne hade de tre förbrytarne erhållit af sina vänner, som ofta besökt dem. Lee är en ganska farlig person. För två år sedan sköt han å Blue Island avenue på polisbetjenterne Scanlon och Mohr och blef dömd till 18 månädets fängelse. När Courthuset natten till d. 9 Okt. förstördes genom den stora branden, blefvo straffångarne, med undantag af mördarne, lössläppta, och Lee kom således på fri fot. Men han njöt icke sin frihet mer än en timma, ty icke fött hade han kommit ut ur fängelset, äm han slog till marken och plundrade en borgare. En polisbetjent, söm bevitnude dådet, grep skurken och förde honom till vestsiazns polisstation. Att en sådan skulle slippa att sitta i cell, utan få vistas i fängelsets korridorer, är ovegripligt, anmärker med gkäl Sv. Amerikanaren. — Önkel Jake. (Ur Svenska Amerikanaren för den 20 sistl. Aug.) Onkel Jake dog för några dagar sedan på en höskulle vid en af Albanys aflägsnaste gator. Några barmhertiga vännef köpte honom en enkel kista och följde honom till fattig-kyrkogården. Ingen tidning tillkännagaf hans död, och endast några känslolösa grannar mumlade, att de voro glada. att-den amle niggernändgligen kolat af. Men under en gamle niggerns svarta hud klappade ett hjerta, bättre än mången hvit mans, och för det land, soi lät honem dö ensam och öfvergifven, har han verkat mera än mången, som nu skörlar guld och ära för sina tjenster. Den första tjenst onkel Jake gjorde Förenta Staterna, var den, då han en stormig Septembernatt år 1863, i närheten af Newburg, N.C., med ara för sitt eget lif smög sig in bland nordruppernas förposter för att meddela dem, att en tark rebellafdelning samma natt ämnade öfverumpla dem. Varnade af onkel Jake-, kunde nionstrupperna träffa sina förberedelser och slå illbaka rebellerna med stor förlust. Några vecor derefter blefvo en kapten och två sergeanter 14:de Vermont-regementet tillfångatagna och undna kastade i en ekstock för att forslas öfver loden. Onkel Jakevar med bland roddarne ch afskar i hemlighet vg band. En förviflad kamp uppstod med evakningen, som slut igen öfvermannades och i sin ordning fördes såom Tängar till unionslägret. Kort derefter försökte -onkel Jake hemta sin ustru och sina barn ur rebellernas läger, men lef tillfångatagen och piskad under fotsulorna ör att meddela upplysningar om unionstrupperas ställning, Han Taktipg dock en hårdnackad ystnad. och när unionssoldaterna af en händelse rforo hans svåra betryck, utbeordrades en kaalleriafdelning till hans bistånd, Rebellerna höllo st på att fästa en snara kring den hederlige amle negerns hals, för att hänga honom i näraste träd, då ryttarne sprängde fram och beiade honom. Dylika äfventyr upplefde onkel akeofta, och man skulle kunna skrifva digra öcker om hans mod och hans sjelfförsakelse. långa af våra soldater har honom att tacka för tt lif, men ännu flere har han räddat från den rskräckligaste fångenskap. Efter kriget begaf sig -onkel Jake-, hvars nkliga namn ingen synes hafva känt, till Noren, der han i Boston förlorade sin hustru. Hans wn förirrade sig i den fjerran vestern. För