Aftonbladet – 25 september 1872, sida 2

ORÄTTFÅNGET GODS. Rozraan i två delar at EDMUND YATE8S?). Hvad, morbror, sade hon leende, är ni vaken en sådan stund och redan ute i trädgården? Hvad kan det vara för ett underverk som har gjort en sådan rubbning i vanliga förhållanden ? Inte något underverk, min lilla Ellem, svarade den gamle mannen lugpt; men väl någonting oväntadt och ganska ledsamt. Ganska ledsamt! upprepade Ellen. Ja, i sanning! En stor olycka har drabbat oss och jag vill inte längre dröja med att låta dig få del af densamma. En stor olycka! Huru har ni fått veta den? Genom detta bref, som jag just nyss har emottagit. Ett bref! utbrast Ellen och blef dödsblek. Är det från... Nej, min bästa Ellen, sade den gamle mannen lugnt och lade handen på hennes arm; jag gissar genast hvad du menar, men brefvet är inte från Frank och skulle ej heller kunna vara det, då så kort tid ännu förgått sedan afresan; ej heller angår det honom på något vis. Det är mig — eller rättare oss båda — som olyckan uteslutande drabbar. Gud vare lof att den inte rör honom ! sade Ellen med innerligt allvar, Jag... jag menar intet sjelfviskt med detta yttrande, morbror. Jag kan bära den olycka ——! 2) Så A. B. JM 218—216, 218, 219 och 222,