Aftonbladet – 25 september 1872, sida 2

alla dessa år. Det är ett sant ord: Olyc kan kommer aldrig ensam; ruin och otacksamhet är min lott — otacksamhet, emedan jag söker öfvertala min systerdotter att ar taga ett anbud af en förträfflig, ung man. som är färdig att dö af kärlek till henne och kan erbjuda henne en aktad och sorg fri ställning samt skänka mig sällhet på tl derdomen; men Kon behagar i stället kasta bort hela sin framtida lycka på en fattig slarf. Se så, du behöfver ej lägga handen på min mun, barn; jag har: slutat nu och ämnar ej säga något vidare; men visst är det hårdt, då... Ni skall inte komma att finna det hårdt alls, bästa morbror. Frank och jag skola ha omsorg för att edra återstående år bli fria från bekymmer. Och skulle lyckan ej vara oss bevägen och vi blifva urståndsatta att göra vår pligt, så skall säkert någon god elfvå taga värd om er. Hvad är det andra brefvet som ni hade i handen? Jag blef så bestört öfver nyheten från handelshuset, att jag alldeles glömt att öppna det, sade mr Womersley. 8e efter hvad det är, kära barn; och säg mig det, du. Sålunda uppmanad, öppnade den unga flickan brefvet och läste följande: Gwynruthin och Polwarth House nära Falmouth. Min bästa herre! Jag anser det vara min pligt att underrätta er, att min käre husbonde, eder kusin, mr Pencarrow är öfvergifven af läkarne och att hans död i hvilken stund som helst är att förvänta. Med fullkomligaste högaktning Martha Drew, Hushållerska. Hvad tänker menniskan på, som skrifver till mig? sade mr Womersley. Roger Pencarrow och jag äro visserligen kusiner,