Aftonbladet – 25 september 1872, sida 2

satiriskt leende, att Franks härvaro i denn stund kunde vara oss till mycket gagn, så vida inte, hvilket ej är särdeles troligt, ha: kunde lägga sin hand på de tjugufyratusei punden; inte heller är jag af ett nog sangui niskt temperament, för att med särdeles nöj skåda framåt på möjligheten af att tillbring: återstoden af mitt lifi Australien, om Fran! äfven blef i stånd till att derute försörj oss alla. Hör på, Ellem, tillade den gaml herrn och såg hastigt upp på henne med el tankspridd min, har du sett mr Darston dag? Nej, morbror, det har jag inte. Han var här i går, tyckte jag. Ja, men jag träffade honom ej. Så-å; det gör mig rätt ondt, Ellen, sad morbrodern misslynt. Han är en ung mar med förträfflig karakter och i god ställning. Det tror jag säkert, morbror, men jag kan ej se att hans karakter och ekonomisk: ställning äro något för mig. Jag ser deremot, Ellen, att de kunde var: af mycken betydelse för dig, om du sjelf st villei yttrade den förre och såg allvarsam på henne. Den unga flickans hjerta slog häftigare och i ett utbrott af harm gade hon: Om ni glömmer våra pligter mot Fran Scorrier, morbror, så kan likväl jag inte göra det! Hittills har jag låtsat att ej för stå hvarthän ni har syftat med edra yttran den, men nu måste jag tala ut. Jag är sä ker på att ni härefter ej vidare vill plåga mig med att upprepa deml Dertill torde jag inte kommai tillfälle,sade den gamle mannen med mycken bitterhet. Då vi komma på arbetshuset, skola de skilja oss från hvarandra, och då skall jag på samma sång äfven besparas dina förebråelser, efter att hafva älskat dig och sörjt för dig under