Aftonbladet – 24 september 1872, sida 2

Det vet jag ändå inte så rätt, sade den förre med en slug blick på värden. Ni kan ha något motiv för att önska mig tro mannen vara död; ett rum och en knif äro inte svåra att förevisa. Jag kan visa er berättelsen i tidningarna härom, fortfor värden. Inte i polisrapporterna, sade den lille mannen, derpå kan jag gå ed. Jag läser hvarenda rad och har ej sett den der. I polisens rapporter, — nej, det kan väl vara, sade värden. Men ni kan få se en artikel i Telegrafen med stora stilar, skrifven af tidningens enskilda korrespondent, mr Mullvany. Här är bladet, tillade han och drog upp en skrynklad och smutsig tidning ur rockfickan; och är detta inte nog, så kan ni tala vid uppassaren här, som kom in, då karlen låg i själtåget, och om ni så önskar, kan ni äfven få tala med läkaren, som besigtigade den döde. Kanske det ändå inte är tillräckligt bevis för er? tillade värden med en föraktlig fnysning. Men den lille mannen svarade honom ej. Han hade med båda händerna dykt ned i sina fickor och plockat upp en hel massa papper på bordet, af hvilka han valde ett och började ifrigt studera dess innehåll. Bradstock var namnet, det är ganska riktigt, sade han. Jag vågar tro, mum lade han, att jag utan mycket bryderi skulle lyckats aflocka honom ett förtroende, och om den här värdens berättelse är sann, så har denna möjlighet nu gått mig ur händerna. Hör på, sade han högt, låt mig få titta i den der tidningen. Värden räckte honom tidningsbladet och han läste den ifrågavarande artikeln. Han var synbarligen icke alldeles nöjd med mr Mullyanys stil, ty under läsningen undföll