Aftonbladet – 23 september 1872, sida 3

— Åktiebolget Isfjorden. Ängfarty gen Fiskeren oh Mimer, hvilka voro be fraktade af näinda svenska bolag, åter kommo, såsom rdan är bekant, den 5 och 6 dennes till Trmsö från Spetsbergen med hr Graham, d:tor Öberg och allt för öf. vervintringen estämdt manskap ombord. Vid deras anktst i somras till den för framtida bergsbik efter undersökning år 1870 utsedda plisen var naturligtvis den första omsorgen tt uppföra de för öfvervintringen behöflya husen. För detta ändamål börjades ajetena med att föra iland bygnadsmaterialie.sa och proviant. Redan vid detta första arbte visade sig stora svårigheter. Landningplatsen nedanför berget är icke skyddad af jägon hamn, utan tvärtom utsatt för Isfj-:dens alla, såsom det tycktes, i sommar anligt oroliga vindar. Följden häraf i fölming med den omständigheten, att fartygn måste ligga för ankar långt ute. på yn öppna redden, var, att lossningen för hv sjö var omöjlig, eller, om den icke helt ochyället hindrades, gick det ätminstene mycke långsamt med densamma. En kanske önu mer tidspillande omständighet var, att:a materialier måste, om huset skulle kunnisomma så nära platsen för bergsarbetet si möjligt, förstföras uppför en öfver 100 forhög, brant stupande strandterrass och derefte -tterligare omkring !8 geogr. Mil öfver e uppåt sig höjande platå. När ett af boni shusen, med hvilket öfvervintringsmanskaet möjligen. kunde nöja sig, stod färdigt, terstod ännu, då bergverksarbete om vinta allraminst på Spetsbergen kan försiggåsnder bar himmel, att få ett schakt inidsur fär 600fot öfver hafvet liggande fosfatlagr.. Då detta under den återstående korta tidgqyöre vinterns inbrott, hvartill redan teckeuörjade visa sig, befanns vara fullkomligt ovöjligt, beslöts att för ögonblicket afbryta rbetet och föra hem. manskapet, då det ansåg förenadt med allt för mycken risk att lena det qvar der. Följden) skulle i denna hänsse ha blifvit,