Aftonbladet – 23 september 1872, sida 2

(VI) STOCKHOLM den 23 Sept. Allt efter som den dag nalkas, då hufvudtadens valmän skola utse tretton represenanter i Andra kammaren blir intresset för lenna valakt allt lifligare. För ett ögonBlick trängd något åt sidan genom den sorgiga nyheten om konung Carls dödliga frånälle, börjar frågan om möjligheten att ernå tt godt och för hufvudstaden hedrande valesultat åter utgöra ett allmänt och med tor ifver behandladt samtalsämne. Såvidt vi kunnat utröna stämningen bland loka och för allmänna angelägenheter in;resserade personer i hufvudstaden, har den å valmötet å stora börssalen den 16 denreg upprättade kandidatlistan de största utsigter att kunna samla omkring sig en maoritet af valmän, d.v.s. de elfva namn, som iu stå qvar, sedan tvenne afsägelser blifvit sjorda (af rådman Arvidsson och grosshandaren Lindroth), ty vi äro fullkomligt öfvertygade derom, att flertalet af valmän anser olämpligt att truga riksdagsmannauppdraget på personer, som icke vilja emottaga detsamma och som skulle betrakta det som en den största personliga olycka, om de blefve valda. Vi tro derföre, att det vore i hög grad ändamålsenligt, om ett nytt valmöte anordnades å samma lokal, för att söka komplettera listan, och efter hvad vi hört lärer ett sådant vara tillämnadt att ega rum i öfvermorgon kl. 5 e. m. Hvad angår de hittillsvarande riksdagsmän, som blifvit uppförda å nämnda lista, nemligen friberrarne Gripenstedt och Fock, hbrr Wallden, Carlen, Sjöberg, Adlersparre och Hedin, så torde deras val få anses så gifvet, att derom icke behöfver synnerligt ordas. Bland de nya namn,-som finnas uppförda å ifrågavarande lista, står främst statsrådet Bergströms. Vi ha icke hört någon göra ett försök till anmärkning mot deane kandidats personliga qvalifikationer med afseende på representantkallet. Man har på de håll, der man icke gerna skulle se honom vald, dels framhållit olämpligheten af att välja till folkrepresentant ett statsråd, som i sin egenskap af konungens rådgifvare har tillfälle att yttra sig i kamrarne, dels framkastat vinkar derom, att hr Bergström icke skulle vara valbar i hufvudstaden. Hvad det första angår, så erinra vi der om, att om berr Bergström i dag sitter i konungens råd, så är det mycket ovisst, om han sitter der i nästa vecka, och föga troligt att han sitter der om ett år. Det skulle vara föga välbetänkt att icke i tid draga försorg om att en såstor kapacitet och en så eminent parlamentarisk talang egde, äfven efter utträdet ur konseljen, ett tillfälle att lägga sitt ord, sina insigter och sin erfarendet med i vågskålen vid afgörandet af de vigtigaste offentliga angelägenheter. Beträffande statsrådet Bergströms valbarhet hänvisa vi till en på annat ställe i bladet införd uppsats af en högt ärad insändare, hvilken torde vara mera kompetent att i det ämnet yttra sig än snart sagdt hviken annan som helst. Dernäst förekommer å nämnda lista sekreteraren hos hufvudstadens stadsfullmäktige dr Moritz Rubenson. Dennes val torde kunna anses fullkomligt betryggadt och kommer han utan tvifvel att genom sina grund: liga insigter, sitt varma intresse i sak, sin sjelfständighet, klokhet och redbarhet samt sin stora arbetsförmåga att bli en af riksdagens nyttigaste ledamöter. Det är i hög grad önskligt att de valmän, som icke närmare känna personer och förhållanden, ej måtte förblanda denne dr Moritz Rubenson med handlanden Wilhelm Rubenson, hvilken så flitigt uppträdt på de s. k. distriktsmötena såsom agent för någon hemlig ultraradikal komit6, Kyrkoherden Staaff, som derefter finnes uppförd å listan, kan komma att såsom representant göra mycket gagn specielt vid diskussionen om undervisningsfrågorna, hvilka under den närmaste tiden i mycket stor omfattning komma att föreligga till behandling. Han har som bekant en längre tid varit rektor i Nya elementarskolan och omfattar liberala åsigter i afseende på undervisningsväsendet. Han har mycken förståndsreda, icke obetydlig dialektisk skärpa samt byllar en moderat frisinnad uppfattning. Generalmajoren grefve Björnstjerna har vid flere af de senaste valen varit i fråga satt. Först nu synes man inom betydande militära och civila kretsar blifvit ense derom, att då man önskar att bland hufvudstadens representanter se åtminstone en med speciella insigter rörande försvarsväsendet, ingen finnes, som ur flera synpunkter är mera lämplig och som har större utsigt att kring sig samla en majoritet. Det varma intresse han visat för den frivilliga skarpskytte rörelsen innebär ett tillräckligt vitnesbörd derom, att han icke sitter fast i gamla militäriska yrkesfördomar och att han med nit skall arbeta för en organisation af försvarsväsendet grundad på allmän värnepligt och folkbeväpning. Han medför dessutom en betydande fond af sakkunskap och varmt intresse för undervisningsfrågorna och andra kulturfrågor, i hvilkas handläggning han i den samla rebresentationens ekonomiutskott