Aftonbladet – 20 september 1872, sida 3

KR nd man får betala en half krona, om man frågar hur mycket klockan är. Jag önskar taga in på ett värdshus. Godt; ni kan här få er önskan uppfylld, sade värden kallt. Kanske ni är värden ? Jo, jo, det har allt sin riktighet. Nå, så låt mig då få en skorpa och lite ost samt ett glas gammalt öl. Hvad var det jag sade? mumladse värden till sin far; jag såg straxt hvad han gick för. — Hör på, James, ropade han em rummet, ost, skorpor och ett glas gammalt. Huru långt är det bärifrån till Chatam ? frågade den lille mannen. Det är väl minst tio mil, sade värden. sKommer pni från London. Kanske gör jag det; kanske gör jag det inte, svarade den förre. Hvad rör det er? Ingenting alls, svarade värden. Jag plägar inte blanda mig uti andras affärer. Jag. menar bara, att är ni-på väg från London till Chatam, så bar ni styrt kosan åt orätt håll — ni skulle farit med bantåg direkte. Kan väl vara, sade den lille mannen, men jag tog vägen häråt med ångbåten, dels emedan det blef billigare och dels emedan jag på samma gång fick lite frisk luft för mina pengar. Detta öl är ganska goåt, det får jag lof att säga. Liggafångskeppen nu vid Chatam? Ja, så göra de, svarade värden, som blifvit litet blidkad genom loforden om hans öl. Kan man få komma ombord på dem? frågade den: förre. Den saken går ganska lätt för sig, såvida man dertill är tillbörligen qvalificerad, varade värden spefullt. (Forts.)