Aftonbladet – 20 september 1872, sida 3

ett sibject, Jag har hört sägas att ha och fängelsedoktorn tagit hälften hvardera men det pratas så mycket och jag skulle-e vilja att någon hörde mig tala om sådan: saker. Naturligtvis, Joe, naturligtvis! Inte pra tar jag om lvad jag får höra och inte helle är det troligt att jag skulle träffa någon, att taia med derom. Hän är en skicklig doktor, den der Con way och jemnt gör han experimenter, som han kallar det, Han har alltid långa räls ningar här i huset och jag har inte så lätt, alltid, för att få hvad mig tillkommer, mer en bra doktor är han, så jag knotar inte ändå. Hvem kommer der, Joe? sade den gamle mannen och slog undan tobakstöken med sin ena hand. En ny gäst, kan jag tro. Jag sög honom gå i land nyss från ångbå ten och han vänder sina steg häråt.s Han ser mig inte ut för mera än en skorpa och ost samt ett glas öl;, sade vär. den under det han kastade en blick åt det angifna hållet; men som han kommer hit. får jag väl lof att höra hvad han har att säga. Den person, som framkallat dessa yttranden, var en ovanligt liten man i slitna, svarta kläder och letade sig en väg bland allt skräp som just här stängde vägen upp från flodstranden. Han gick fram till trappstegen som förde: upp på balkongen; då hans hufvud hade kommit i jemnhöjd med solfvet der uppe, stannade han och såg upp till de båda förutnämnda, Är detta ett värdshus? . Ja, så lär det väl vara,;svarade värden. Märk väl, jag sade: ett värdshus, åter. tog den lilla mannen; Inte ett hotell; inte någon af de der granna inrättningarne, der