SEO ÅR SNES 2 Tas NA Re al kammaren för Göteborg, bibehåller sin pla i Första kammaren såsom representant fö Elfsborgs län, a N — Sekularfest. Såsom vi i förgår r t dan nämnde firades i går af konungens Li Igarde till häst hundrade årsdagen af des tillvaro. Till sekularfestens öfvervarande voro, so vi förut omtalat, inbjudna ej mindre gemel skapen vid regementet än ock alla änn Ilefvande officerare och underbefäl, som vi regementet tjenstgjort. Bland de inbjudn sågos för öfrigt cheferna för samtliga hä förlagda regementen och kårer, åtskillig medlemmar af deras öfriga befäl och unde! I befäl, det till genomgående af underbefälf Hskolan hitkommenderade underbefäl m. fl. Kl, 12 uppställde sig regementet i fyr !lkant å den framför dess kasern belägn plan. Alla voro i full parad, och bland be fälet märktes äfven hertigen af Dalarne som är öfverste i regementet. Hertigin norna af Östergötland och Dalarne anlände kort härefter tillika med hofdamer och tog plats vid fönstren i kagzernens första våning för att åse högtidlighen. Hertigen-regenter linfann sig omkring kl. half 1, åtföljd ai pring Oscar Carl Wilhelm, hertig af We stergötland, hvilken äfven var till häst och såsom varande volontär vid regementet liklädd des uniform. Bland staben befann. sig äfven prins Murat. Hertigen-regenten red längs regementet och helsades dervid af hvarje sqvadron med hurrarop. Härefter höll hertigen inför fronten ett kort, men varmt och kraftfullt tal, erinrade derom att regementets upprättande egde rum vid slutet af den tid, då Sverige genom sina stora krig grundat sitt ärorika rykte, Regemen tet hade under de första femtio åren efter dess upprättande mer än en gång haft tillfälle att kläda blodig skjorta för Konung och fosterland. Det hade då på ett utmärkt sätt häfdat sin gardesrang och begärt att blifva fördt främst i de strider, hvari det deltagit. Många voro de vitnesbörd, som i detta hänseende kunde åberopas, och ett af de förnämsta gälde träffningen vid Lemo (den 20 Juni 1808), afgifvet af den utmärkte Vegesach och innehållande, att regementet slagits såsom ett garde bör strida och väl bestått mot öfvermakten. Ehuru regementet under de senast förflutna femtio åren ej haft tillfälle att utmärka sig på slagfältet, hade det dock alltjemt ådagalagt utmärkt duglighet och förvärfvat sig allmän aktning samt erkännande af sitt befäl och sin konung. Vitnesbörd om dess framstående egenskaper funnos afgifna både af svenska och utländska militärer, som väl förstått sin sak, De stora och lysande minnen, som voro fästade vid regementet, atgjorde här såsom alltid en kraftig maning för framtiden, och regementet uppmanades att icke svika de förväntningar, som man vore berättigåd att hysa om detsamma. Till sist rppfordrades regementet att inviga det andra seklet af sin tillvaro med det gamla uppropet: Gud berare konunpgen! Regementet defilerade derefter i troppar tvenne hrarf kring kasernen, första gången i traf och den andra i kortgalopp, hvarefter manskapet aftackades. Kasernens widtelparti var prydt med svenska och unionsfaror, omgifvande en sköld med tre kronor; förenade härmed ge vom guirlander af eklöf syntes på sidorna härom tvenne sköldar, af hvilka på den ena lästes: Den 18 Sept. 1772 och på den anIra: Den 18 Sept. 1872. Manskapet samlades derefter för att inaga middag i det rymliga ridhuset, som för tillfället var festligt dekoreradt. I fonlen syntes ett större standar i blått och yult, hvarpå lästes namnen å de bataljer, i vilka regementet deltagit. Desamma voro: Umejocki den 8 Juni 1790, Schaler See den 3 April 1806, Lemo 20 Juni 1808, Helinge 28 Aug. 1808, Önmossa 29 Aug. 1808 amt Sävar 19 Aug: 1809. Hiärnander lästes egementetas nuvarande och forna namn. På vardera sidan sågs på en marmorerad ko-l. onn en porträttbyst föreställande, den ena, änstaf III, och den andra Carl XV. I öf igt var lokalen prydd med fanor, bajoneter, guirlander och lansar, på ett smakfullt ätt anbragta. På blåa sköldar, uppfästade . långsidorna lästes namnen på regemenets chefer. De hafva varit: Jac. M. Sprengtorten (1772), Göran M. Sprengtporten (1774), ivert Wilh. Taube (1775), Hans H. v. Essen 1792), Carl Reinh. Uggla (1796), G. OC. F. söwenhjelm (1809), Oscar, Sveriges och Vorges arfprins (1815), Ernst v. Stedingk 1817), Axel E. Booberger (1822), Magnus 3rahe (1822), Joh. Carl Puke (1844), Ulrik . Sandels (1856), CO. M. Björnstjerna (1864), url. P. Plomgren (1872). De kungliga personerna voro närvarande nder manskapets måltid, och chefen förelog derunder konungens skål. I den s. k. appportsalen serverades middag för underefälet, och voro till densamma inbjudna de ldsta underofficerarne vid hvarje kompani ch batteri af härvarande garnisonsregemenen. Senare hade regementets officerskår iddag på Hasselbacken, dit representanter rån åtskilliga regementen och kärer voro bjudna. Hertigarne af Östergötland och Jalarne voro jemväl inbjudna, men kunde 11 följd af de oroväckande underrättelser om ingått om konungens helsotillstånd ej ärvara vid middagen. Stora festsalen på lasselbacken var i fonden prydd med en tmärkt vacker dekoration. — Telegrafverket. Ulriksdals station är ter tillsluten. ma riv ro I I eat oe tå be kt a —