Aftonbladet – 19 september 1872, sida 2

ROR AEAE SEE er tillräckligt tillfälle att undkomma, N tillkallar jag folk. Gör ni det? Ni gör väl så djefvule heller! skrek rymmaren vildt, i det har blixtsnabbt kastade sig öfver bordet och vred om nyckeln i låset. Gör ni det? upprepade han ännu en gång i det han stac dörrnyckeln inom sin jacka. Vi skola bl två om den saken! Hvad jag inte får me godo, det skaffar jag mig på annat vis Tror ni att jag tänker gå tillbaka i fänd gelse och låta er vara fri och veta hvarj guldet är gömdt? Jag är väl inte en så dan tok; först skola vi ha ett nappatag medå hvarandra, herre. ; Frank hade nu återvunnit sin sinnesnär-f varo. Han såg att klocksträngen var ho nom så nära, att han med ett par ste kunde nå densamma; han sprang sålede ditåt, men i samma ögonblick släcktes båda ljusen och en hand grep hårdt om hanaj strupe. : Frank Scorrier brottades med sin anpgrit pare och som han var ojemförligt myoke starkare än denne, lyckades han snart att slita sig lös, Han hade fattat tag i Brad-; stocks rockkrage, men nästa ögonblick stodk han med det tomma klädesplagget i här derna; Bradstock hade, vig som en en tiger. balkat urrocken; han sprang ånyo på Frank.t slog honom till golfvet, höll honom undert sig och vred med sina senfulla, knotiga hän der så hårdt om halsduken på honom, att ögonen trängde ut ur hufvudet och det vart Frank omöjligt att draga ett enda andetag. Den unge mannen trodde att hans sistal stund var kommen och med en förtyviflad ansträngning sökte han befria sig ifrån sin plågoande. Under deras våldsamma kamp slogs bördet omkull och hvad som stått der på, ströddes rundt omkring på golfvet. (Forts.)