Aftonbladet – 19 september 1872, sida 2

och det var just för den sakens skull, son jag skulle till Chatam, då jag kastade mig ur vagnen, Nu ha de således fått både männen i sitt våld, men pluringarna äro godt förvar! Hvad menar ni? Hvad jag menar — kors, guldet! — de tjugafyratusen punden liggai säkerhet. De de gömdes, der finnas de också qvar. En dast två menniskor i verlden veta hvar de blifvit gömda; den ena af dem är halfvägs till Australien, den andra står här fram för er. Hvarför berättar ni mig detta? frågade Frank darrande af sinnesrörelse. För att bevisa er att hvad jag nyss lof vade er, det kan jag också hålla; — jag kar skaffa er rikedom — några tusen pund, on det gäller. Hjelp mig ut härifrån, kläd upj mig till er betjent, till er vän — hvad n behagar och låt oss tillsammans begifva os: af härifrån. Än sedan? Sedan följas vi åt till stället der gulde ligger och dela det oss emellan. Allt medan han talade, hade han fästa en blick af spändt intresse på Frank Scor riers ansigte. Den gnista af hopp, som han; eget ansigte uttryckte, slocknade deck äter när han såg Frank med hastigt återvunner fattning och hårdt hopbitna tänder häftig igenkäppa sin rock, peka på fönstret ocl med sträf röst säga: Nu är tiden tillända lupen; begif er afl Men Bradstock var nu utom sig. Väntal sade han. Ni tycker inte at jag bjuder er nog? — nåväl, ni skall fi två tredjedelar. — mera, om.ni så vill Lemna bara litet åt mig — om det vor aldrig så litet — endast nog för att jar