Aftonbladet – 17 september 1872, sida 3

Immanuel Nobel . I jordens tysta sköte har nyligen nedsänkts stoftet af en man, som i lifstiden på mångahanda sätt verkat för mensklighetens gagn och upplysning .och hvars hela lefnad visar hvad kraftig vilja och ihärdigt arbete förmå. Immanuel Nobel var född den 24 Mars 1801 i Gefle, der hans far var stadsläkare, och der hans mor, en ovanligt rikt begåfvad qvinna, tycktes hafva haft ett stort inflytande på sonens lifliga och känsliga själ, ett inflytande, som syntes hafva burit frukt ej allenast på den uppväxande ynglingen, utan äfven i tidernas längd på den mognade mannen. Redan i de tidigaste barnaåren röjde gossen en stark inbillningskraft, god fattningsförmåga och mycken uppfinningsrikhet. Fadern, sträng och allvarlig, var hans första lärare; men ej nöjd med de framsteg gossen gjorde i läsning, hvilket gick nägot trögt, emedan han hade svårt att sitta still med boken i hand, satte han honom att lära sig ett handtverk. Gossens håg låg ock, fadern ovetande, åt det praktiska hållet, så att den unge Nobel snart gjorde sådana framsteg inom skomakeriyrket, att han ej allenast försåg sin far, utan äfven andra anhörige med försvarligt sydda skor. Under de lediga stunder han hade från lästen sysselsatte han sig med att rita i synnerhet skepp och fartyg, som vitnade om goda anlag. En person, som såg dessa ritningar, fann, att gossens framtid skulle gå förlorad, om han ej leddes in på en för honom passande bana. Han sattes derför i Gefle skola, der han gjorde goda framsteg. En händelse från denna skoltid förtjenar att upptecknas, emedan den tidigt röjde gossens lifliga skaplynne. En dag blef han instängd på en vind, hvarifrån ett fönster på gafveln af huset vette utåt en trädgård. I stället för att genom bultande och skrikande bereda sig tillfälle att komma ur sitt obehagliga läge, såg gossen sig om efter medel att hjelpa sig sjelf. På vinden upptäcktes ett stort bomullsparaply och derjemte ett fisknät. Sedan han funderat en stund öfver paraplyets bärkraft, band han nätet öfver det utspända paraplyet; på det att detta ej skulle vändas ut och in af Infttrycket, och med begagnande af pjraplyet såsom fallskärm, företog han, hållande i paraplyskaftet, färden från vindsfönstret ned iträdgården utan att skada sig. Nobel visade mycken håg för skeppsbyggeri, och fadern medgaf, att han finge egna sig deråt. Såsom beredelse härför gjorde han en längre sjöresa med skeppet Thetis samt besökte derunder flere Medelhafshamnar, bland andra Alexandria, der den liflige och intelligente gossen tillvann sig der bekante amiralen Ismail Gibraltrars ynnest. Denne tog gossen med sig på de resor han företog till flere af de europeiska hamnarne. Efter 4 års frånvaro återvände Nobel, numeta en yngling om 18 år, till hemmet, der han nu egnade sig åt byggnadskonsten under ledning af konduktören Loell. Vid Carl XIV Johans besök i Gefle fick hans lif en annan riktning. Det uppdrogs åt honom att bygga en äreport och detta uppdrag full gjordes så utmärkt, att han tillvann sig öfverstelöjtnant Bloms och professor Krafts uppmärksamhet. De rådde honom att ingå vid akademien för de fria konsterna, och är 1819 vann Nobel derstädes inträde. Här gjorde han sig snart så bemärkt, att han af Carl Johans egen hand fick emottaga högsta priset, hvarefter han erhöll åtskilliga uppdrag i byggnadsväg för konungens räkning. Efter nägon tids studier i Stockholm reste han i sällskap med nyssnämnde öfI verstelöjtnant Blom i Norge och biträdde honom vid åtskilliga byggnadsföretag. Der