Aftonbladet – 16 september 1872, sida 3

VASA AP en tiden för begagnande af den honom meddelade tillåtelsen då redan var förfluten. Till följd läraf ingick hr Pbilipson till K. M:t med en ansökan att få vid sin egendom erg liggande vid Bråvikens strand, landsätta djuren, och har K. M:t denna ansökan bifallit, med vilkor att djuren under tre månader hållas afskilda från beröring med andra och att en veterinärläkare under tiden hvarje vecka på hr Philipsons bekostnad besigtigar dem. antar Ra EE Afsiigelse af.riksdagsmannaskap. (Telegram till Aftonbladet.) GÖTEBORG den 16 Sept. kl. 3. Ledamoten: af riksdagens Första kammare dr Charles Dickson har inför landstinget afsagt sig ledamotskapeti samma kammare. ed anledning häraf -kommer landstinget att i morgon välja ny riksdagsman i hr Dicksons ställe. Tidningsöfversigt. Sydsvenska Dagbladet framhåller 1 ett af gina senaste nummer den beklagliga likgiltighet, som på många ställen i landet uppenbarar sig för de pågbende riksdagsmannavalen. Tidvingen, som genom same manställning. af antalet valberättigade och vid valen närvarande personer i en mängd valkretsar styrker sina uppgifter, knyter till dem följande betraktelser: : Vid betraktandet af dessa siffror kam man el undgå att bemärks, hurn föga garanti de erbjuda för dem fordran, att valet skall vara ett uttryck af. valkretsens verkliga. åstgt och önskan. En representant kan åtminstone på detta vis tillsättas a? en ganska liten klick af valmän, hvilka ett gemerisärnt, enskildt intresse bjuder att mangrannt infinna sig, och den sålunda valde kan, om han vill ärligt tänka sig sin ställning, svårligen betrakta sig såsom af den allmänna meninsen hos sina komitenter kallad till målsman för sin valkrets. Intrigen och kotteriet ha under sådätta förhållanden ett ganska vidsträckt och obehindradt spelrum, och det vore mera än förunderligt. om icke talrika exempel skulle kunna uppvisas ka att desamma icke lemnat oo erbjudna tillfället obegagnadt. Åtminstone låter sådant ganska väl tänka sig. Ty antagom att af 509 valmän endast 20 infinna sig, så är det en lyckä om bland dessa 20 finnes en tillräcklig, af allmätsanda och oegennytta genomrängd majoritet för att kalla till representantskapet en person, som värdigt förstår att uppbära samtliga de femhundras intressen. Omöjligt är icke, att 11 af dessa 20 hafva ett enskildt intresse, som de i första hand vilja hafva främjadt, och i sådan anda kalla en person, som man an vara säker på, d. d. s. som tänker likasom de 11, obekymrad om de nios och ännu mera op de fyrahundraåttios, samt allra mest om det allmännas verkliga bästa. Bilden torde nog, vi frukta derför, icke sakna sin motsvarighet i verkligheten. Vi tro dock ej. för vår del, att största faran af denna slappa. håglösa liknöjdhet är att söka på detta håll. Den ligger fastmera i det inflytande, som systemet har på representanten, hvilken, tillsatt af ett försvinnande fåtal, hvarken rätt kan känna det upplyftande eller det ansvarsfulla, som ett stort, medborgerligt förtroendeuppdrag borde innefatta. Den ligger dock allramest i den återverkan, som ett dylikt sätt att uppfatta och uppfylla sina medborgerliga skyldigheter utöfvar på folket sjelf. Vi veta väl, att det hos oss ännu finnes många af den gamla patriarkaliska skolan, som i denna olitis..? intresselöshet se en mera glädjande än Berlagii roreteelse, hvilka betrakta politiken som eh farlig sak, Med hvilken menige manej skall lägga sig omboru, och anse ensjelfständig åsigt i statstrågor som xralf jakobinism — hedetsmän, som ej nog kunna upprepafru Lenngrens bekanta råd: Tro, min vän, att folk och land Med Guds hjelp styras oss förutan! Rättskaffens och godmodiga, som dessa män kunna vara, besinna de ej, att de med sådana åsigter tillhöra en tid och en samhällsordning, som ej längre är vår. Der regenten ensam har rätt och skyldighet att tänka för alla, der kan det vara ett slags försigtig dygd, att ej för mye. ket tänka på egen hand. en då statsskicket blifvit demokratiskt och konstitutionelt, då ett folk i så hög än som vårt tagit sitt öde i sina egna händer, då är det hvarje medborgares pligt att för detta öde hafva det varmaste och vaksammaste intresse, då är liknöjdheten ett brott, som straffar sig på hela folket... Den hindrar dess utveckling och håller det qvar i politisk omyndighet och omogenhet, ty endast genom in