Aftonbladet – 16 september 1872, sida 3

court; de hade dessutom blifvit strängeligen afvisade af mr Pentweasle, hvilken älskade lunklet och skuggorna... Hans fönster voro nemligen oberäknadt ett halft segels dam och smuts, öfverstrukna med en komposition, som enligt hans åsigt skulle gifva dem utseende af mattslipadt -glas, samt slutligen öfversmetade med talrika paragrafer, somliga långa, andra korta, synbarligen klippta ur tidningar och fästade på glasets yttersida i regelbundna rader. Med hängande ben satt mr Pentweazle vid pulpeten och beskref med den fjädrade ändan af sin penna en hastig, aritmetisk kalkyl i luften. Bevara mig! sade han med en missnöjd, snällande röst; vi ha den fjortonde i månaden. Den tolfte skulle jag få rapporten från Martin och ännu har intet ord afhörts! Det var väl inte möjligt att den gamle mannen kunde förstört hela förmögenheten innan han dog; jag är alldeles säker om att ran fick alltsammans om hand efter stölden. Hvarenda nälsrubb! voro superintendenens ord till mig, Låt mig se! Hvad var let nu igen? Aha, der har jag det! fjerde utan, tredje raden uppifrån åt venster. Den lille mannen hoppade: ned från sin stol och trippade fram till fönstret samt vörjade, stående på tå, högt uppläsa: Den tjuguandra Mars gjordes inbrottsstöld hos en enskild familj, dervid följande artiklar tillgrepos: Tre stora silfverbägare, vå silfverkaffekannor (den ena söndrig),tekanna, gräddskål och sockerfat, en stor briljantring, en dito med briljant i midten och smaragder å ömse sidor, dito en fruntimmersingerring med en stor opal, dito dito; dito med turkoser och juveler, en gammalmodig bröstnäl, snusdosa med porträtt, infattadt i orjljanter ett par skjortknappar med koralef, två par briljanterade örhängen och en