Aftonbladet – 16 september 1872, sida 3

Bradshaws resehandbok, uppklistrad på väg gen — se der rummets prydnader, Troligtvis skulle man träffat mr Pentweazl sjelf, sittande vid sin pulpet, och vore dett den första gången man såg honom, skull hans personlighet troligen väckt en viss för våning. Han var spenslig och liten til växten; ja, så liten, att han hade lagt e stor bok på sin stol, för att nå upp till de ingalunda höga pulpeten, der han satt oci skref. Han hade vid denna anordning för summat att tillgodose sina ben, hvilka kom mit alltför högt, så att fötterna hängde et stycke ofvanför golfvet. Mannens hufvu var oformligt stort och i det närmaste kalt med undantag af en frans af långt, gråt bår, som i en halfcirkel räckte från en örat till det andra. Framför sina stora, ut stående ögon hade han ett par gammalmo diga glasögon med hornbågar; hans näs: var liten och hvass, läpparne tunna och be ständigt i rörelse, hakan liten och vitnand om vankelmod. Han dar alltid svarta kläder — en liter jagtrock, hvars ficka stod spänd af pappe i rullar och packor, en kort, mycket fö kort väst, nött af pulpeten, ett par under kläder, trasiga i kanten, liksom de vari gnagda af råttor, smutsiga strumpor oc oborstade skor; en svart halsduk, knutei kring, ett par höga skjortkragar, hvilka snibbar skarpt stucko upp framför m Pentweazles haka, kompletterade kostymen På morgonen samma dag då Frank sad sin trolofvade farväl, satt mr Pentweazl vid sin pulpet just så som vi nu beskrifvi honom. Sommardagens sol lyste klart, elle åtminstone så klart som den kunde, öfve denna otrefliga del af staden, men dess strå lar brötos icke blott emot den höga husvägg som bildade den ena sidan af Tremaine