Aftonbladet – 16 september 1872, sida 3

Jag skrämde dem båda två, sade han till sig sjelf med ett kort skratt. Jag var en narr som för dem yppade min lust att sätta allt på ett kort; att vinna mycket el: ler förlora allt. Deras snörräta, stadgade åsigter ha intet gemensamt med mitt sätt att göra lycka. Var detinte fjortontusen Tom Callow sade att den der mannen från hans ort hade vunnit på spekulationer?Hade ej en shilling då han började och har nu på några månader lagt tillsammaus fjortontusen pund! Vid min själ skulle jag ej hastor lust att pröfva min tur i ett sådant spel! Fjortontusen pund! och här är jag, dömd att resa långt bort för att arbeta som en träl — Hvad nu, i himlens namn! Frank drog sig häftigt tillbaka, vid det att det öppna fönstret, midt emot hvilket han satt, förmörkades af en skugga;i nästa ögonblick hoppade en karl in i rummet, Han var klädd i grofva, grå kläder, hade handklofve kring sin högra handled och längs hans dödsbleka ansigte drog sig en bred, blodröd strimma. FJERDE KAPITLET. Mr Pentweazle. Innebyggarne i Tremaine-court sättanavd net Temple på sina adresser och lyckas dermed för någon gång ingifva de oerfarna en ogrundad tro, att deras qvarter hör till de respektabla stadsdelarna, men sanningen att säga, borde Tremaine-court alls icke stiga fram med sådana anspråk. Det ären smutsig, illa bygd plats, inklämd mellan baksidorna af, ä ömse håll belägna, höga hus, — en med hvarjehanda skräp belamrad passage, af de oinvigda ansedd för att vara en återvändsgränd. De som äro mera be kanta med dess mysterier, veta dock att der