Aftonbladet – 16 september 1872, sida 2

Re —n a MMMM karlen, och jag erkänner att jag inte kan förstå huru en man, i besittning af det sunda omdöme du under den sista tiden har visat dig ega, kan för ett ögonblick hysa en så hufvudlös id6. Den skulle vara orätt, äfven om du blott hade dig sjelf att tänka på, ehuru du då egde rätt att säga: — Hvad jag riskerar, gäller blott mitt eget mynt och förlorar jag — nåväl! — jag har helsa och starka armar för att arbeta för dagligt bröd. Men då jag besinnar, att det beslut du nu fattar, sker i akt och mening att snart som make få helsa den unga dam, vid hvilken du påstår dig vara så attacherad och som — här gjorde mr Maunder en gammaldags artig bugning — i hvarje hänseende är så värd din kärlek, så säger jag dig rent ut, att jag är högst förvånad. Ja, ja; jag kan vältro attjag har orätt, sade Frank och höjde på axlarna. Naturligtvis menade jag inte på allvar att kasta mig i ett sådant vågspel; möjligheten att kunna göra en så hastig lycka kom blott för mina tankar och jag hoppas det ej var något ondt uti att jag sade hvad jag tänkte. Dessutom — nog gär det lätt för er båda som sitta här i allt lugn — hvad står på? frågade han hastigt uppassaren som kom in. Ber om ursäkt, men jag tänkte herrarne kanske skulle vilja veta nytt. Patrullen har just nyss stannat här vid porten och medfört underrättelse om rymmaren. Nå, har den stackars syndaren blifvit tagen ? frågade Tom Callow. Nej, sir, inte ännu, men det är allt hopp om att han blir fast. Han synes vara en blodtörstig bof, ty bäst en stackars kittelflickare vandrade åredligt framåt vägen med sin lilla kärra, angrep han honom med en grof stör och filade derefter af sina handklofvar med kittelflickarens verktyg.s