Aftonbladet – 16 september 1872, sida 2

slagen i många stycken; men detta syntes emellertid icke hafva händt, ty, anmärkte värdshusvärden ganska vist, i den händelsen skulle de hafva funnit hans döda kropp. eller åtminstone någon bit deraf. Hade han blifvit gripen? Icke ännu, men de skulle snart taga honom; det fanns in gen möjlighet för att rymningen kunfle lyckas. Det mesta som han kunde hoppas, vore att hålla sig fri några timmar, gömd nere i diken och grafvar; det tog en lång tid att genomspära hela det vidsträckta sumpiga fältet och till verkställande af de efterforskningar, som måste ske, funnos inga andra att tillgå, än de båda polismännen från Millbank och så många af ortens polis som i hast hunnit sammankallas, Hvad de menniskor beträffade, som hade medföljt stadstjenarne, så var värden af den öfvertygelse, att förr skulle de gifva en fattif f—n tillfälle att fly, än öfverlemna ho. nom i rättvisans händer. Visst icke så, i fall han hade varit en mördare, men dennes brott var endast en begången stöld, en ganska stor stöld, så vidt man kunde tro, men ändå intet värre — och till följd af värdens fyrtioåriga erfarenhet af ortens befolkning trodde han icke att någon enda skulle ha hjerta att förråda en stackare som hade visat en sådan raskhet vid bemödandet att återfå friheten. Då Frank Scorrier gick in, fann han middagsbordet redan dukadt för honom och hans gäster. Han hade beställt ett enskildt rum, emedan han önskade att utan främmande åhörare fritt få samtala med sina vänner, Då värden ledsagade honom dit, gjorde den förre en ursäkt, emedan han sett sig tvungen att lemna honom och hans båda gäster ett rum i bottenvåningen åt husets baksida utan någon annan utsigt än åt en stor öp