Aftonbladet – 14 september 1872, sida 3

var bemärkt, derpå smög sig fortare framåt, alltjemt i skuggan vid vägkanten, — — Var på din vakt, vandrare, ty här är fara på färde! Det prasslande ljud, som som du ailt emellanåt hört bakom dig, är icke, som du tror, en gris, hvilken rotar i häcken eller en kringdrifvande hund. För sent — för sent vänder du dig om, sku gar dina af röken matta ögon med handen och bjuder till att forskande spana genom mörkret, ty i samma ögonblick träffar ett våldsamt slag ditt hufvud och du störtar sanslös till jorden! Nu till verket! Rör trampan; hjulet surrar fort omkring och handklofvarna, hårdt tryckta intill slipstenen kasta klara gnistor i den ljumma sommarluften. Förbannelse öfver det hårda jernet! Hur långsamt dess glänsande yta nötes under friktionen! Men det går dack; — blott icke mannen vaknar innan målet är vunnet! — — Vänta! — Här i lådan, ligger en grof rasp, bland andra verktyg; den kan vara till nytta. Fem minuters arbete med filen och metallen är genemsågad; venstra han döns boja faller tungt på marken, Nu äro händerna fria; ringen kring rymmarens högra handled har icke någon make och han kan obehindrad röra sig, En hastig blick åt sidan förvissar honom em att kittelflickaren ännu ligger orörlig; han skyndar åter uppför banken, kryper igenom häcken och befinner sig ännu en gång på det stora, ödsliga fältet, der aftonens dimmer! långsamt skrida allt längre fraroåt och Insvena Za föremål i sinhvita slöja. . Omkring en timme sedan dessa tilldragelser egt rum, höll polismannen i närmaste by just på att igenknäppa sin öfverrock för att börja nattbevakningen, då hårda slag