Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

ORÄTTFÅNGET GODS. Roman itvå delar at EDMUND YATES). Sedan de båda trolofvade betraktat uppträdet en stund, slöt Ellen sig närmare till Franks sida och sade suckande: Denne herre har rätt, Frank; hvad vi här se visar skeppet från en helt annan synpunkt. Låt oss återvända i land, min vän. Jag tänker att morbror redan har väntat en stund på oss; jag skulle önska att kunna glömma denna sorgliga tafla så snart som möjligt. Låt mig likväl ännu en gång komma in i din hytt; dess åsyn vill jag djupt inprägla i minnet. De gingo åter ditin och den unge officern som nog sjelf också hade en hjertans kär, stannade af grannlagenhet utanför, hvilket gaf de båda älskande tillfälle att ännu en gång vexla ett långt famntag, Då de kommo upp på däck och genom folkhoparna banade sig väg till fallrepstrappan, lade Ellen sin hand på Franks arm. Han stannade-och såg ned. Straxt bredvid dem och hopkrupen i skydd af en stor varubal, satt en qvinna med ett barn på sina knän; hon var ännu ung och hade otvifvelaktigt varit vacker, men den glanslösa. blicken och de färglösa kinderna talade sitt säkra språk om sjukdom och elände, Barnet, en gosse om två eller tre år, sof, fast omsluten af hennes armar och under det hon sakta vaggade af och an, föllo hennes tårar ymnigt på gossen och på hennes slitna, ) Så A, B,. M 213.