Aftonbladet – 14 september 1872, sida 2

nt och jag måste stiga upp för att höra hvad som var på färde, Bom det tycks, var anledningen till hela oväsendet, att en arrestant hade lyckats undkomma från häktet. Ber om ursäkt, sir, sade uppassaren som nyss kommit in, — inte från häktet, mep från bantåget. Polisen skulle föra en vildsint fånge från Millbank till Chatam, men ungefär två mil från stationen slöt han sig ifrån bevakningen, och kastade sig ut genom fönstret på kupn under det tåget gick med full fart. Blef han dödad? frågade Ellen. Det tror jag knappt, sade uppassaren. Man ygt ingenting för säkert; så snart iget kunde stanna — och det yar först här, — skyndade polismännen tillbaka och sökte utefter linien, men han var borta. ana kande han I al PR fall inte ha komve an mit, ty han haae ... jo på I en en hoppade ut. Det syntes endapv .... : blodpöl på platsen der han kastade sig uv ur kupen. ANDRA KAPITLET, Efter hoppet ur jernvägskup6n. , Kyparen på:värdshuset hade alldeles rätt. Då de män, som skulle bevaka fången, komno fram till den plats, der han företagit itt vågsamma språng, funno de en blodpöl nen för öfrigt intet spår af flyktingen. Det var en vild, sidländt trakt, som ett par vil sträckte sig mellan jernvägen och floden — stora, ödsliga betesmarker utan ett träd, n häck, med blott här och der ett busknår och på vissa afstånd genomskären af ljupa grafvar för vattnets afledande. Långt sorta, vid flodstranden, stod ett fordom hvitappadt hus — en krog, mera lik ett skelett