från honom knifven, men erhöll i samma ögonblick ett så våldsamt slag af den andre att hon föll till golfvet, hvarefter hon så kraftigt greps i strupen, att hon sanslös blef qvarliggande. Under tiden denna brottning pågick, hade Sissa, fastän matt i följd af blodförlust, nog kraft att smyga sig ut genom en bakväg och ropa grannarne till hjelp, vid hvilket nödrop: bofvarne blefvo förskräckta och flydde, utan att — såvidt ännu är bekant — medtaga något af hvad som varit att tillgå i huset. Någon Ring på gerningsmännen har ej kunnat erhållas, men de hafva dock såsom ett ytterligare minne lemnat efter sig en större tälgknif. — Sedan ofvanstående nedskrefs har ytterligare underrättelse ankommit, att de misshandlade ha totalt mistat talförmågan, äro ännu lefvande, men lida ryaliga plågor. (sKÅNsKA. P.) — Mord. I Jemtlands Tidning läses: Den 27 sistl. AE. på aftonen begicks i Ransjö by af Linsells kapellag ett mord under följande af vederbörande länsman till länsstyrelsen inberättade omständigheter: Den nämnda attonen hade drängen Jon Jonsson och arbetaren Erik Petter Persson från Sundsjö socken, begge berusade, i sällskap med åtskilliga andra personer innevarit i arbetaren Hans Perssons rum, der gräl emellan de förstnämnde uppstått om en kortlek, som Erik Petter Persson skulle inneha, men icke velat lemna ifrån sig åt Jon Jonsson, hvarföre denne rusat på trätobrodern, försökande att med våld bemäktiga sig kortleken. Som detta icke ville lyckas fortgick striden tills båda kämparne befunno sig liggande på golfvet i ett hörn af rummet. sparkande hvarandra. Då innehafvarens af rummet, ofvannämnde Hans Persson, tillsägelse att de skulle förhålla sig stilla eller aflägsna sig icke blef hörsammad, hade kämparne af Hans Persson blifvit utledda på gården, der de åter sammandrabbat och kullslagit hvarandra, dervid Erik Petter Persson blifvit liggande ofvanpå, men uppmanat Jon Jonsson att släppa sig, hvilket Hensammn omsider efterkommit. Erik Petter Persson hade derefter synts fly från stället, men blifvit eftersatt af Jon Jonsson, som ropat: vänta, Erik Petter, det är ej slut ännu-. Efter någon stunds förlopp förnummo de å gården qvarvarande personerna två eller tre af Jon Jonsson uppgifna nödrop, och hade de då skyndat till och ungefär 50 alnar derifrån i det inbrutna mörkret påträffat Jon Jonsson, liggande framstupa öfver ett stenröse, blödande starkt ur flera sår, utan annat tecken till lif än några afbrutna rosslingar, hvilka efter få ögonblick upphörde tillika med lifvet. Den mördade Jon Jonsson var född 1851 i Glöte by af Linsells (apellag. Vid likets pesigtigande befanns detsamma ha ett knifsnitt från högra örat till nässpetsen, ett knifhugg öfver näsan och ett större knifbugg å venstra sidan i närheten af hjertat. Erik Petter Persson, som efter mordet till en början någon tid icke varit synlig eller med de inställda efterspaningarna kunnat anträffas, hvilket dock omsider lyckats, är född i Sundsjö socsen 1847. Han har vid med honom anstäldt förör förnekat sig vara Jonssons baneman, men har ikväl såsom sådan blifvit till länscellfängelset i Östersund införpassad för afbidande af ransak. Ning.