VR APR TAR BREES SIR IR KEESER C. Käller och grossh. J. Auerbach. Rätten förklarade de båda först nämnda jäfviga att höras såsom vitnen, på den grund att mot dem föröfvadt brott blifvit anmäldt, hvaremot de i egenskap af målsegare skulle få i målet höras. Hr Israelsson förekallades nu och meddelade på framstäld fråga, att han ingenting vetat förrän nu på vintern, då det börjat talas om att undervigt egt rum vid vägningar i Schloss magasiner, Ordföranden tillfrågade vitnet om han vid invägning sett oriktiga vigter begagnas, hvartill denne till en början svarade att han tyckt att vigterna. voro olika, men ändrade, på förnyad fråga, sin uppgift derhän, att de voro olika och icke justerade. Vitnet igenkände honom nu förevisade tyska vigter vara lika med dem, hvilka begagnats vid hans varas afvägning i Schloss magasin. Ordf. tillsporde Israelsson om han ville föra talan mot Schloss, hvartill denne svarade nej. På förnyad fråga om han kan föra talan genmälde Israelsson, att sådana vigter ha åtminstone blifvit begagnade i Maj 1871. Åklagarens framstälda fråga om Israelsson först i år erhållit godtgörelse för den under förra sommaren lidna förlusten vid vägning i Schloss magasin, besvarades jakande af vitnet, som, i afseende på huru vid uppgörelsen tillgått, derom tillfrågadt berättade, att en bokhållare, Granlund, enstöjd hos Schloss, kommit hem till vitnet Å och frågat om han hade någon lump. Vitnet hade då påmint sig vägningen och gjort framställning till Granlund om ersättning, hvarpå denne svarat, att han skulle säga till grosshandlaren Schloss. Omkring 1s timme derefter hade Granlund återkommit och lemnat vitnet 100 rår. Åklagaren sporde huruvida ej bokhållaren Granlund affordrat vitnet ett qvitto, genom hvilket vitnet erkänt sig hafva erhållit full ersättning för hvad han levererat till Schloss och gaf I. härå det svar, att Granlund skrifvit ett qvitto, som I. derefter på hans begäran undertecknat. Det här låter inte bra, hr Schloss! yttrade ordf., vänd till svaranden, hvarpå denne sade sig vara förvånad öfver hvad han nu hörde och yrkade, efter sedan det blifvit upplyst att f. bokhållaren, numera grosshandlaren Auerbach, skulle ha afvägt i fråga varande varor, att denne skulle höras. Några penningar förmälde sig hr Schloss ej hafva låtit lemna till Israelsson. Åklagaren yrkade att hr Schloss till nästa rättegångsdag skulle åläggas att visa sina böcker för den i fråga varande tiden, då derigenom borde synas om de nämnda 100 rdr blifvit till I. utbetalta, helst åklagaren sade sig ej kunna förmoda att bokhållaren Granlund tagit dessa penningar ur egen ficka. Ordf. tillsporde hr Israelsson: har I. afvikit från sanningen ?, hvartill I. svarade: nej, — Granlund sade: jag har ej mig 100 rdr, vill han vara belåten med et? Handlanden Björkman förklarade sig in-). genting hafva att yttra i målet, då han i Februari månad förlidet år erhållit full liqvid af hr Schloss för mellanvarande affärer. Hr Björkman upplyste att genom omsorteringen af lump undervigt alltid uppstår och sade sig hr B. af hr Schloss hafva erhållit full liqvid, hvilken icke kunde rubriceras såsom godtgörelse. Hemmansegaren Ericsson hade för handlanden Petterssons i Sala räkning år 1870 aflemnat en fora, bestående af lump och ben, till grossh. Schloss mottagande. Vitnet hade vid afvägningen sett att undervigt skett vid vägningen af ett fat lump, som utgjorde en del af det hela, men kunde ej upplysa huru stor vigtskilnaden varit. Vitnet hade ej granskat de vigter, som vid detta tillfälle begagnades, men tillade, med afseende på undervigten, att foran kördes under jemn vinter, så att den ej gerna kunnat undergå någon förändring i vigten. Vitnet Fromell hade ej varit närvarande vid afvägningen, men hade hört att undervigt å ett fat före kommit. Kontorsdrängen Lindqvist sade sig icke hafva reda på om något orätt skett vid afvägningar hos hr Schloss och ej heller visste han om tyska vigtor begagnatg vid invägning. I afseendö å detta genare svarade vitnet på föregående frågor upprepade gånger: Tsg kan ej taga det på min ed!! Aklagaren anhöll att få nämna, på det att domstolen ej skulle tro honom om att ha velat kalla vitnen, som ej hade något attl! upplysa, att vitnet Lindqvist yttrat till dem: som tillställt honom kallelsen, att han ej. ämnade vitna falskt. Tillfrågad om vitnet haft ett sådant yttrande, svarade L. att han trodde att han sagt något dylikt, men han hade då ej aflagt någon ed. ; Åklagaren anhöll att vitnet måtte af domstolen hänvisas till aln själasörjare för att undervisas om edens vigt. Vitnet Charlotta Käller sade sig ej hafva sett tyska vigter i hr Schloss magasin och hade för öfrigt intet att meddela. Vitnet Auerbach, gom varit i Schloss tjenst till Juni månad nästlidet år, förkla-: rade att aldrig invägning skedde med tyska vigter och förnekade bestämdt att sådana vigter begagnats vid den här ofvan nämnda invägningen af varor från Israelsson. Såväl detta vitne som det föregående vitsordade, på fråga af hr Schloss, att denne vid! flere tillfällen uppmanat dem att ej förblanda de tyska vigterna med de svenska. Åklagaren begärde uppskof i målet för att inkomma med vidare bevisning och villel4 derefter slutligen bestämma alla sina anifvelser. Rättegångsbiträdet yrkade att iklagaren vid nästa rättegångstillfälle skulle förebringa all oevisning i målet, emedan han, om han skulle få fortsätta, skulle kunna ipphålla målet i oändlighet och At unda undgå det ansvar, som kunde 4q 4 Ne honom jenöm den rekonventionstalan råna könom en ämnade vera dikt öfverläggning resolverade rätten att målet skulle ånyo förekomma torsdagen den 3 Oktober, då det åligger allmänna åklagaren att i afseende å de åtal som väckts förebringa all bevisning samt vid sammal tillfälle angifva omfånget af den vidare talan han i målet vill utföra. ön — Svår misshandling. Från Hessleholm skrifve; Natten emellan sistl. fredag och lördag ha 3 MIA rr RR