Aftonbladet – 13 september 1872, sida 2

Rn inna på gården? Skulle de förbättringar! som nu under hans tillsyn verkställdeg, gillas af henne? — se dör frågor, som den unge mannen ständigt gjorde sig sjelf. Han deltog i jagterna nu som förr; ja, med änny djerfvare mod satte han öfver grafvar och häckar, men allt i hopp att Eljen skulle höra honom prisas som den ra skaste ryttaren, den säkraste skytten, och innehållet af den fyllda jagtväskån skKickades vanligen öfver till prestgården, der Ellen vistades på besök, i hopp att några loford öfver honom skulle nå hennes öra; och då vid bollspelet han slog sina tjugu träffar och helsades som segrare, hvad var för honom alla andra lyckönskningar, emot det glädjestrålande uttrycket i Ellen Wynnes ögon, då hon räckte honom sin hand pc uttalade sin förnöjelse öfver att han vunnit priset. Sedan Frank varit bekant med Ellen ett år, frågade han om hon ville bli hans hustru och hon gaf honom sitt löfte. Den unga flickan var fader: och moder1ös och hade numera sitt hem hos gin mor: bror, mr Womersley, en god, gammal man, som dragit sig ur verlden och nu, i temligen knappa vilkor lefde på sin gård ungefär tjugu engelska mil längre uppåt norr. Den gamle herrn hade lika godt omdöme som hjerta och fordrade att den, som sökte vinna hans systerdotters band, också skulle bevisa sig Kunna erbjuda henne gtt godt hem, utan att han derför fordrade hyarken rang eller stora rikedomar. Mr Womersley tyckte rätt bra om Frank Scorrier och blef uppriktigt bedröfvad vid underrättelsen om att Franks far hastigt hade dött och att husets affärer befunnog vara i det bedröfiga skick , att gården måste säljas och sonen i det närmaste skulle stå med två tomma händer. Sjelf egde mr Womersley ingen förmögenhet att erbjuda den nnge mannen, för hvilken han erfor ett så varmt dejtagande och som han hade hoppats att snart få räkna som sn pära anför yvandts men han egde i dess ställ TNadL tljndkpå och IRS ej lysen INT dp