Aftonbladet – 12 september 1872, sida 3

(Meddeladt.) Perlan) (Från Provengalskan) Jag i ditt öra ser, det näpna, täcka, Der täflande med rosen liljan rår, En perla hänga liksom daggens tår Från poppelns blad, dem sommarvindar gäcka; Och rundtomkring jag ser i ringlar sträcka Sig böljande ditt lena, gyllne hår: Då tycker jag mig se, der vågen slår, Med hafvets skönaste perla prydd, en snäcka. O, låt mig mot din kind mig luta få! Liksom ur snäckan man förnimmer så Hvad böljan hviskande med läppar friska Åt hafvets tysta strand förtrodde nyss, Vill äfven jag, o, sköna tärna, lyss Till hvad ditt hjertas djupa vågor hviska. T. H.