Aftonbladet – 12 september 1872, sida 2

rubba; jag har bara på de sista fem minu terna erhällit kännedom om två nyttiga fakta: det ena är, att det är farligt at! plocka neckrosor, när man står på en kullfallen trädstam, och det andra är, att lik som somliga personers mod ej kan bestå eldprofvet, så kan lord Oaklands inte bestå vattenprofvet! Men vi begripa det inte alls! ropade fru Atherton. Öch här, för att ytterligare öka vår nyfikenhet, står herr Elton i snäret. våt som en sjögud. Jag vet inte om någon sjögud, sade Lina, som nu återfått sitt glada lynne, gick rakt fram till Elton och tog hans arm: men jag vet, att om han inte varit, skulle jag nu legat djupt under vattnet der, med fiskarne i mitt här. För mig nu hem, Gu: stavus. Och derpå gingo de bort, arm i arm, och lemnade sina fina vänner -att efter behag kommentera saken. De gingo hem till fots. ty afståndet mellan de båda bostäderna var så kort, att man blott behöfde gå genom parken, för att komma till The Elms. De gingo länge tysta. Slutligen började Elton, med darrande, upprörd stämma: Älskade Lina, jag tror ej att jag kan finna ett bättre tillfälle att säga dig något, som. länge legat mig på sinnet. Jag har mer och mer, för hvarje dag kännt huru oändligt öfverlägsen mig du är i allting, och jäg vet, älskade, hvad du än må säga, att du också har märkt det. Vänta ett ögonblick. För blott en half timma sedan erhöll jag underrättelse om en penningförlust, som gör mig till en jemförelsevis fattig man... denna underrättelse bestämde mitt beslut. Elton hostade och dröjde ett ögonblick innan han fortfor: Att jag älskar dig högre än mitt lif, det vet Gud... vida, vida högre; men det synes mig att ingen kan visa sin kärlek bättre än genom sjelfuppoffring; derför, Lina, återgifver jag dig din frihet, tillade han med ansträngning. Hvarje band, som bundit oss, är hädanefter brutet för alltid, och du är fri, att i den verld, som just nu öppnar sig för dig, välja någon, som är mera värdig din ömhet. Gud välsigne dig, min älskade, och gifve dig lycka och säll