Aftonbladet – 11 september 1872, sida 2

timmar och såg på Lina bakom en bok, som han ansågs studera — upp och ned. Så stodo sakerna, då en dag fröken störtade emot Lina ute i trädgården med ett bref i handen. Tänk dig, Caroline! utropade hon med hänryckning, hennes nåd Atterton har inbjudit oss till en föte champötre, den sjuttonde i denna månad. Du mins att lord Öaklands talade derom när han var här på besök. Kom in, lilla du, så att vi få rådgöra om huru vi skola kläda oss. Lina lade ogerna bort:sina trädgårdsredskap och handskar, och lemnade sina rosor och liljor för att öfverlägga om de olika förtjensterna bos organdi och silkesflor. Dagen före den vigtiga dagen satt Lina vid pianot och spelade en munter vals. Elton kom in och satte sig bredvid henne. Lina, sade han ganska ödmjukt, när hon slutat spela, jag förmodar att vi skola dansa i morgon. Du vill väl.. Dansa med er? sade Lina genast. Mer än gerna, om ni blott i tid päminner mig derom. Om jag mins rätt, glömde ni det en gång förut, hvilket var rätt ledsamt efter som min bok var fylld innan ni råkade att tänka derpå. Lina slog ihop sin notbok och fladdrade ut på gräsmattan, sjungande en munter fransysk visa. Elton satt tyst och drog i sina mustascher: en stund, men steg sedan upp och gick till fönstret och betraktade med mörka blickar de sväfvande skyar, som stundom fördunklade den klara himmelen. Hon älskar mig inte, mumlade han och skakade på hufvudet; hon älskar mig inte au, och det är-ej att-undra på. Gudihimmelen, hvilken enfaldig, inbilsk, egoistisk narr jag i hela mitt lif varit! Då han kommit till denna tillfredsstäl