Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

Nn KURERAD INBILSKHET. Öfversättning från engelskan AFP MATHILDA LANGLET. ) O, himlar! Ni tänker väl inte sätta på er den der gamla gulnade, batistklädningen. Nej, nu har jag väl aldrig... Vet ni väl att vi komma att sammanträffa med de, förrfämsta familjer af landtadeln? Lina betraktade den föraktade klädningen med beundrande blickar. Landtadeln! upprepade hon. Det blir rysligt tråkigt, således? Men den här batistklädningen — jag skall låta tvätta den. Ser ni, det är fördelen af att ha en tant som fintvättar — det heter ju så? Det är inte fint, att ha sådan slägt, det vet jag, men det är beqvämt. Jag skall genast skicka den här till min tant, och hon gör det, väl, och tager ingenting derför. Åsynen af den gulnade kammarduken hade så när kommit fröken Louisa att svimma, tanten, fintvätterskan, öfverväldigade henne alldeles. Alltför betagen af fasa för att kunna yttra ett ord, steg hon upp och gick majestätiskt, med släpande klädning, ifrån denna menniska, som hon sedan benämnde Lina. Menniskan var nog oförskämd att börja skratta, så fort sista skymten af släet försvunnit. Stackars liten! sade Lina, jag är verkligen rädd att hon blir sjuk efter det här. Låt my se — det är så godtatt jag genast skritver till min tant och skickar henne min salig mors äkta indiska kammardnkskläd ning — ty det är den verkligen; och är den finaste, vackraste kammarduk mån visste, och den blir som ny, när fru Brown får hand om den, det vet jag. . Lina skref några rader till sin väg och DN fordna anizz2; fru Brown, afsände sitt paket ) Se A.B, M 200.