Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

ÖAR gifven af en krets af beundrare; han kunde höra det lätta bifallssorl, som följde på någon af hennes qvicka anmärkningar; han kunde se de beundrande blickar, söm följde henne, när hon vid lord Oaklands arm gick öfver rummet, och han kunde ej annat än inom sig erkänna — med en underlig känsla af att hafva blifvit bedragen och förd bakom ljuset — erkänna att hans vän hade rätt. Fröken Wynford, sade lord Oaklanda sakta till Lina, då han i förstugan sventa kappan om hennes axlar, jag måste täcka er för den angenämaste afton jag i mitt lif tillbragt. Hade dennz aftons nöje inte förskönats af er näsvaro, så — så hade det för mig inte varit något nöje allg. .Bravo, mylord! sade Lina skrattande, 2aetta högtidliga tal gör lika mycket heder åt ert hufvud som ert...s ; Hjerta!s fortsatte lorden i en betydelsefull, hviskande ton. Tro mig, dyraste fröken, det var det senare ensamt som före. stafvada det. Lina tog plats i vagnen bredvid fröken Louisa, Elton drog upp fönstret och de foro hem. Nu hörjar striden på allvar, tänkte Lina och kröp in i vagnshörnet så långt hon kunde komma. Det skulle inte förundra mig, om jag efter detta lemnades alldeles åt mitt öde, som en hopplöst förlorad syndare, Hvilken lättnad det skulle varals : . Hon hade emellertid misstagit sig. Frö. ken låtsade icke ens se henne, utan vände sig till sin bror och sade: Nå, Gus, har det inte varit utmärkt roligt i afton? Grefvinnan Oaklands är det angenämaste och intelligentaste fruntimmer jag någonsin lärt känna. Hon har talat med mig hela aftonen — jag menar naturligtvis mellan danserna, Och hennes dotter, grefvins nan Mary, är charmant. Det är hennes gon också, sade Lina, charmant. Då talade röken till henne. Hon vände sig längagimt till Lina och genomborrade henne med en blick, (Forts.)