Aftonbladet – 10 september 1872, sida 3

och gick ned i salongen, mycket nöjd med sin verld. r Icke ett enda ord brydde fröken sig om att yttra angående den olyckliga klädningen. sOm hon vill spöka ut sig så der, så må hon görs det, sade ban till sin bror. Det rör inte mig. .tela verlden vet min tanka om det här partiet; ochs Kunde hon hafva tillagt, så mycket säkrare är jag vå att hvarje jemförelse utfaller till min förde. Men det sade hon dock icke, Lina iakttog också tystnad rörande detta ämne; men då hon stängde sig inne i flera timmar i sitt rum, och när hon kom ned, vanligen var dekorerad med hvita trådar ock spint, som envist hängde fast vid henne2 svarta klädning, är det troligt att hon ej förgätit sin baldrägt, Några dagar senare tillkännagaf fröken att hennes klädning var hemkommen från sömmerskan, och satt som om den varit växt på henne. Och hon kom in i Linas rum med den på sig — någonting skimrande, luftigt, illusoriskt, för trollande, med ett fladdrande band här och ett fladdrande band der, och rosor och knopad framtittande i hvarje veck, Lina satt elt lugnt qvar vid spegeln och borstade sitt hår och tittade fram med stort allvar mellan sina långa bruna lockar. Nå?sade fröken med ett förbindligt leende. Jo, den är vacker, sade Lina lugnt. Litet för yfvig — är den inte? Inte alls, sade fröken och såg med stor belåtenhet på sina hvita axlar. Ni har inte mycket tjockt hår, min söta, fortfor hon nedlåtande. Huru i all verlden skall ni kunna kläda er ordentligt i morgon, med så litet hår, och inte något löshår? : Jag vet inte så noga, sade Lina. Jag litar på ögonblickets ingifvelse. Slutligen kom ögonblicket, Fröken var klädd och satt och drack kaffe i förmaket, väntande på Lina. Jag är väl tvungen att hålla henne i min närhet så mycket som möjligt, sade hon till sin bror, med min af en martyr, I det