Aftonbladet – 9 september 1872, sida 3

KURERAD INBILSKHET. Öfversättning från engelskan AF MATHILDA LANGLET. Ni tror således att ni älskar mig, herr Elton, är det så? Hon vände bort hufvudet från honom, när hon yttrade denna fråga, och såg tankfullt ut genom fönstret öfver det soliga landskapet, Hon var en smärt, liflig flicka af ett par och tjugu års ålder, med strålande bruna ögon och en mun, kring hvilken ofta lekte ett halft småleende, fint och uttrycksfullt, men liksom återhållet och sällan öfvergående i ett klingande skratt. Det bruna håret var struket tätt bakom örat, dock ej utan ett par små protester från dess sida, i form af några små krusiga vågor, som blott behöfde frihet för att rulla ut i rika lockar. Hon bar en svart ylleklädning, kort och snäf och sliten i sömmarna, och hon var på det hela taget högst tarfligt och alldeles inte modernt klädd. Den, som hon nyss talat vid, lade utan krus armen om hennes lif och sade: Det gör jag visst, Lina. Ja, vid mitt if! Jag är alldeles ursinnigt kär i dig. Hm! sade Lina betänksamt, flyttande sina blickar från utsigten genom fönstret och lyftande dem till honom. Jag förmodar ni vet att de slägtingar jag har äro allt annat än förnäma, och att jag sjelf är fader och moderlös och en fattig guvernant — ingenting annat? Herr Elton drog tillbaka sin arm, rätade på sig och jemkade på sin halsduk. Ja, sade han med mycken värdighet. Jag — hm — jag vet det. Men du för