Aftonbladet – 9 september 1872, sida 3

står, Lina, som min hustru blir du — ahm — med ett ord det betyder ingenting, hvad... Ni menar, sade Lina hastigt, med er egendomlig dragning på munnen, att der ära och storhet, som blir mig beskärd, då jag blifver fru Elton, gör att mina antece dentia kunna betraktas med yttersta likgil tighet ? Herr Elton drog i sina mustascher och kastade, troligen tillfälligtvis, en belåter blick i den stora spegeln midt emot honom. Det förstås... det..., började han litet osäkert. Bry er ej om några förklaringar, afbröt Lina med den lugnaste ton i verlden. Jag förstår er fullkomligt. Tusen tack för ert anbud, som är mycket att sätta värde på, och... här var det som om hon försökt svälja något, som ej så lätt ville gå ned — jag skall blifva er hustru. För en gång öfverraskad, så att han glömde detta gudomliga lugn, som utmärker nutidens unge män på modet, böjde sig herr Elton och gaf den lilla guvernanten en hjertlig kyss, som hon utan minsta knot uthärdade. Lina, älskade, du är en förtjusande söt flicka, sade han. Vi skola bli rasande lyckliga, det är jag viss på. Nu, naturligt vis... och nu kom lugnet och värdigheten tillbaka, kommer du genast att lemna fru Reynolds; och efter du ej har några nära slägtingar, tycker jag det vore bäst om du komme till The Elms på besök hos min syster, tills du blir min hustru. Lonisa vet ännu ej af någonting; hon anar ej ens att jag farit hit blott för din skull, och hon torde blifva förundrad i början; och som hon är litet stolt — det ligger i vår slägt att vara stolta — så kanske att — hon tycker att jag — ahm — kunde gjort ett — ahm —