Aftonbladet – 7 september 1872, sida 3

Sång för Sveriges skarpskyttar. Älskar du ditt fosterland, Älskar du din hydda, Väl, så svär att med din hand Trofast dem beskydda, Tröttna ej, dig troget slut Till vår blåa fana. Kanske bryter stormen ut Förrn du det kan ana. Hör dn örnarna! Gif akt, Hur på rof de skrika. Slumra ej, men var på yakt, Låt dig ej besvika! Snart kanhända jagten når Våra fält och byar, Och i blodregn Svea står Under svarta skyar, Krig ej barnajfoller är; Kräfver mod i barmen. Flitigt bruka ditt gevär, Öfva träget armen. Spänn din kraft, gif benen merg -— Kraft ur öfning väller; — Och din kind skall hålla färg, När en gång det gäller. Kv Vekling den som slappar af, Svikande sin ära! Han är född att vara slaf Och att bojor bära. Ärlig svensk ej. viker från Sina fäders fana, Född till kämpe, kämpesonen Följa skall sin bana, Lefve Sverige, hjeltars land! Lefve fädrens dygder! Knytom, bröder, trofast band, Värnom våra bygder! Ännu mod hos gossar blå Högt i barmen svallar, Än med lust till kamp yi gå När oss Svea kallar, H, 5S—g