Aftonbladet – 6 september 1872, sida 3

VV VA NN us och löste vid första gåtan redan den andra. etta var dock för galet. Men den allerdurchlautigste Sfinxen af einingenstörtade sig derför icke, såsom bruket lär varit i de hedniska tiderna, utför klippan, utan sade slutligen småleende: Ja, ja, ers majestät, men sådant der kan man blott när man är en konung — ett ävar, som åter i sin tur mycket behagade Fre. drik Wilhelm. — Följande originella puff förekommer i ett amerikanskt blad: Några malajer hade under en jagt fått upp en krokodil. Oi juret var redan. såradt på flera ställen, då det af en jägares kula träffades i buken. I samma ögonblick klingade silfverklara toner, som förenade sig till en tjusande melodi. Några minuter stodo malajerna alldeles öfverraskade, dörpå kastade de bort sina vapen och började åansa med de dem åtföljande qvinnorna. På berättaren af denna sanningsenliga historia, en europå, gjorde denna scen ett så mycket större intryck, som mnsiken, hvilken strömmade ur vidundrets buk, var den bekanta valsen An den schönen blauen Donau-. Men detta var också djurets svanesång, det släpade sig till flodens brädd, betecknande sin väg med stora blodfläckar. Oupphörligt dansande närmade malajerna sig sitt offer. När valsen var slut, företogo de sig att närmare undersöka odjuret. Europ6en ledde denna delikata operation. Hvilken öfverraskning! Det som frambringat de har. moniska silfvertonerna var helt enkelt en speldosa, hvars igångsättningsklaff tydligen blifvit träffad af malajens kula. Men! hur hade spel losan kommit dit? De ohyggligaste antaganden trängde sig på alla. På dosan stod det märke, som fbegagnas af den tyska fabriskfirman Swoboda, Miller, Oppenheim und Comp. in Erankfurt, Marktplatz JV 172. På locket var egarens namn ingraveradt. Hade nu krokodilen slukat speldosan utan egaren eller egaren jemta speldosan, hade djuret redan smält den förstnämnde och den osmältbara dosan blifvit liggande jvar i magen? Detta är en hemlighet, som ännu blifvit förklarad och kanske aldrig blir det eller.