Aftonbladet – 6 september 1872, sida 2

blifvit så förenade som de nu äro. Våra lidanden och bekymmer hafva endast ländt till det bästa och så går allt hvad himlen förordnar. Älskade Frida, sade hennes man omfamnande henne, låtom oss från i dag försöka att begynna ett nytt lif, och då vi känna ogs böjda att finna fel hos hvarandra endast tänka på vår egen bristfällighet. dre har ingen rätt, mitt barn, att klandra dig, mitt eget äktenskapliga lif tål ej vid någon granskning. Låtom oss glömma den omständigheten att vi träffats förr än på det lilla värdshuset i Chamoni. Vi vilja göra denna dag till vår verkliga bröllopsdag — går du in derpå, Frida? Hon slöt sig närmare intill honom och hviskade; Ja, dyre William, gerna! Från denna stund skola vi aldrig glömma att vi äro man och hustru.