Aftonbladet – 4 september 1872, sida 2

kunde uträtta för honom — något bref som skulle skrifvas eller annat han önskade. Nej tack, ingenting, var det frånstö tande svaret. Jag skall känna mig dub belt så väl till mods när ni alla hafva res! er Bjter hafv f ufter att hafva gifvit uttryckli repade tillsägelser till värdsbosvärden on noggrann tillsyn och uppassning för der sjuke engelsmannen, lemnade Pomfret medc sina vänner Chamoni. Hvarje tänkbar upp blef patienten bevisad. Läkarer märksamne. anteek ikare besökte honom regelmäss.,och de ordinatio ner han gjorde blefvo med största noggrann het följda. De värkande lederna frotterades fli tigt och inre medel användes, dock ntan gynn sam verkan. Plågorna ökades med hvarje dag och slutligen var hela kroppen angripen ai den förfärligaste värk, åtföljd af en häftig feber, som något lindrades om morgnarne tilltog mot middagen och på aftonen var så stark, att patienten vanligen tillbragte natter i vild yrsel. Derheumatiska ansättningarnt hade blifvit svårare än man från början för modat och som alltid måste sjukdomen hafy: sin tid, oberoende af mer eller mindre go läkarehjelp. Som det nu var, kunde fög: lindring för plågorna genom lämpliga läke medel erhållas. Hans plågor pch otålighe ökades genom att han icke på sin elegant; pariserfranska kunde göra sig förstådd a det hederliga, men gröfva och bondaktig: schweitziska tjenstfolket. Deras klumpig: sätt att betjena honom och den ledsamm: omständigheten att de, sin välvilja oaktadt vanligen. gjorde tvärt emot hvad han be fallde, försatte honom i ett tillstånd af der mest nervösa retlighet, Alla dessa obehag i förening med plågorna och det i minne ofta återkommande samtal han, de taland ovetande, åhört gjorde nästan hans tillvar