Aftonbladet – 4 september 1872, sida 2

aldrig bedt dig derom, Jag finner mig nog ensam — till och med bättre än med -er, ty när ni äro hemma hålla ni ett väsen, som kan göra en sjuk menniska galen. Men hvem skall du få som något förkortar tiden för dig och håller dig sällskap? Det Wir dystra dagar för dig att vara alleb v. Treherne. deles ensam, . hehöfver intet säll Nej ingalunda, jag 2: att slippa skap och gläder mig snarare äv .. sådant. Pomfret blef stött öfver den liknöjdhet, med hvilken Treherne afvisade hans vänliga anbud att stanna qvar. I sådant fall, sade han, tjenar mitt qvardröjande till ingenting. Jag kan inte säga att du är synnerligen tacksam, Treherne, och jag förmodar ifall jag dröjde här, att jag snarare skulle få förargelse än tack till lön för min möda; men skulle du före morgondagen ändra åsigt, så låt mig veta det.s Med största förnöjelse mottog Stirling och Dechamps underrättelsen, att Treherne icke hade för afsigt att fortsätta resan i samma direktion som de. Förbannadt klokt beslut, sade Stirling med sin vanliga rättframhet, nu först kunna vi få riktigt angenämt. Pomfret, vi resa i morgon bittida klockan fem, Jag kan inte förneka, att jag nu känner mig som en fågel, hvilken nyss sluppit ur sin bur. Cest un grand soulagement, utbrast Dechamps; il est prudent de reflchir deux fois, avant dinviter un 6tranger å se joindre å nos fines parties. Ännu drog likväl den godhjertade Pomfret i betänkande att öfvergifva den sjuke, och det var med en min af verklig välvilja som han påföljande morgon innan de reste frågade William om det var någonting han