Aftonbladet – 3 september 1872, sida 3

g) 2Na, hvad säger ni nu? frågade vi fas brikören, då vi mötte honom efter profskjut1ningen mot Waxholm. Jag kommer just nu från min arkitekt, n ) blef svaret, och har lemnat honom i uppsdrag att göra ritning till en villa i grandios e stil, något som redan vid inseglingen till vår hufvudstad kan gifva föreställning om vår soliditet, vår smak och vår förmåga att I. njuta lifvet. Nästa sommar hoppas jag att . ) villan skall vara färdig. Jag bjuder er reaj dan nu på invigningsfesten. Vi skola göra ross en glad dag. Var det icke tusan att -) Waxholm höll? Tänk er, tre skott och likn ) väl står fästningen!-) Fyra till och med, skyndade vi oss att t I erinra. 1. Som ni säger, till och med fyra skott. -) Hvilken trygghet skall det ej gifva åt hela vårt samhällslif. En god skörd kan visst vara bra, isynnerhet för landtmannen, men en stark fästning är vida bättre än en god och ymnig årsväxt. Nu kunna handel och industri taga en förut icke ens anad flygt: Spekulationerna behöfva icke känna några gränser, och ingen menniska behöfver knussla på styfvern. Jag tror att vi göra en liten ilsväng till Hasselbacken. Det är så gudomI ligt vackert. I. Vi gjorde naturligtvis vår lilla sväng och r hade ganska roligt. Det är snart slut med -sommaren, och man bör njuta den korta ; tiden, njuta den hvar minut till och med. Snart ha vi ingenting annat att se på än me we -I kungliga operans nya ridå, hvilken visserJligen är mycket vacker, men dock icke kan ljemföras med sceneriet på Hasselbacken. I Snart har man ej heller utställningen i Kjöbenhavna att sysselsätta sig med. Prisen! läro redan utdelade, och då har det mesta förlorat sitt intresse. Innan detta skedde, Ikunde man roa sig med gissningar samt I med att sjelf på förhand göra upp prislistorna. Nu är detnöjet slutadt. Icke alla gissningar hafva slagit in. Ett och annat i prisbestämmelserna kan till och med slå oss med häpnad, mera dock genom de pris, som utdelats, än de som icke hörts af. Hvarenda utställare anser sig naturligtvis berättigad till pris, helst till högsta priset,och jurymännen tyckas verkligen hafva gjort sitt bästa för att tillfredsställa en sådan önskan. Prisdelirium har likväl icke ännu kommit på sjukrapporterna, men i Kjöbenhavn lärer, enligt hvad danska tidningar omtala, Delirium exposilionale hafva visat sig, och på hospitalet intagits två personer, som blifvit vansinniga genom besök i, utställningen. Sjukdomen skall hafva uppkommit genom utställningsföremålens brokiga mångfald, larmet af maskiner och instrumenter, värmen i glashallen och upphetsning genom ansträngning. Deliranterne lära fortfarande vårdas å hospitalet, men man tror, tillägga de danska tidningarne, att de genom någon tids hvila skola blifva fullkomligt återställda. Hvad skall man då säga om de arme tidningsreferenterne? De nyss nämnda deliranterne lära icke vara tidningstokar, ntan helt vanliga galningar, som infunnit sig i utställningen blott för att se, utan att behöfva sedermera skrifva om hvad de sett. Vi känna några korrespondenter, som infanno sig klockan sju på morgnarne i utturligtvis vara på platsen, så snart dörrarne öppnas på glänt, långt innan publiken släp8 8 h ställningen — en tidningsskrifvare kan na-!F n k pes in, och äfven, i fall det behöfs, gå ge js nom lykta dörrar — vandrade der under oafbrutet arbåte till klockan elfva å tolf, då en liten frukostrast bestods på en half skiner och instrumenter, stektes i fyrtiofem graders värme i glashallen och fortforo ven genom förargelse öfver åtskilliga utställningsföremåls dåliga beskaffenhet, hvilka sedermera belönats med medaljer, ända till garne, hvarefter dessa offentlighetens offer, då deras vänner och bekanta i den vackra sommaraftonen begäåtvo sig till Tivoli för att roa sig, skyndade till sina qvafva boanteckningar i någorlunda ordning. Nå, ni hade väl ofantligt roligt i Kjöbenhavn? heter det sedan, när ett sådant offer kommer hem och träffar sina gamla bekanta. Naturligtvis hade han roligt, den stackars karlen. Men skulle han, oaktadt alla nöjen, dock hafva dukat under för ansträngningen, så — nå, hvad sen? En man öfverbord. Det är allt. Att taga reda på en utställning är likväl idel småsaker mot att taga reda på ett farstemöte, t. ex. ett möte af kejsare i Berlin, och likväl finnes det tidningsskrifvare, hvilka redan nu, innan mötet kommit till stånd, hafva fullkomligt reda på detsamma. De veta icke blott hvarför kejsarne vilja vara tillsammans, utan äfven hvad de komma att säga hvarandra och hvad följden sedan blir. Under flera veckor hafva Europas tidningar varit uppfyllda af kommentarier öfver det blifvande mötet. Diskussionen mellan de tre potentaterne är redan stenograferad, ord för ord. Kejsarne hafva sedan ingenting annat att göra än att läsa upp de redan färdigtryckta referaten af deras tal. Det har också blifvit sagdt, att egentliga afsigten med de tre kejsarnes sammankomst icke är någon annan än att öfverlägga om ekonomiska angelägenheter, synnerligen om en löneförhöjning för dem sjelfva. Kejsaren af Ryssland har visserligen en ganska anständig lön, på hvilken han godt kan försörja sig och familj samt äfven sätta in åt: skilligt i sparbanken — man säger att han uppbär ungefär 50,000 riksdaler svenskt riksmynt pr dag — men tyske kejsaren lärer icke hafva ens hälften så mycket som hans yrkesbroder i Petersburg, och för kej: saren i Wien skall det också vara knappt, om man får tro uppgifterna. Nu lära åt minstone de två sistnämnda vara betänkta på framställning hos vederbörande om ökad dagspenning och behöfva öfverlägga derom sings emellan. Någon arbetsinställning lärer timme, återvände omedelbart derefter tilljf utställningsföremålens brokiga mångfald,p utsatte sina öron ånyo för larmet af ma-!Pp att upphetsa sig genom ansträngning, äf-le städer för att der försöka att bringa dagens la dess den stora klockan ringde till utgång sl på aftonen och några födoämnen i störstaln hast instufvades i de tomma publicistma-st